Tisdagen den 25 oktober 2016: Tomhet och ändå går livet vidare


 



Kära dagbok…

 

Dikt på toapapper

Toapoesi som känns som äkta sanning.

Plötsligt blev det så tomt här på ytterligare ett sätt. Mamma finns inte här längre och nu har även många av hennes möbler och saker flyttat för att komma andra människor till gagn. Jag var nere hos G och hämtade mammas nyckel. Nu ska den till nästa hand. Det är tur att jag har såna goda och hjälpsamma vänner här i Motala! Men sorgligt och tomt känns det och ingenting kan ändra på det faktum att mamma inte är kvar. Ändå finns hon hos mig. Jag hittade en toapappersrulle med några rader som träffade mig rätt i hjärtat som en äkta sanning. Det blir allt svårare att vistas i det som en gång var mammas hem, men i morgon vänder jag hemåt med fullpackad bil. Jag har ju lite att styra med hemma, för även om jag inte tror det så går livet vidare ändå.

Mammas nyckel

Mammas nyckel.

 

Höst i Motala

Höst i Motala.

Jag traskade upp till stan en vända med en medicinpåse. Hösten är som vackrast nu även om det inte är mycket ljus om dagarna och mest regnigt. Men regnet är praktiskt när en är ute och går och bölar, för då syns inte tårarna.

Vännen Jenny kom förbi mitt på dan och vi åt var sin lunchmacka och drack kaffe tillsammans. Hon har ordnat bärhjälp om flyttlasset med tunga möbeln kan gå på en helg och så blir det förhoppningsvis. Mer om det nedan!

Vid 13-tiden kom två raska herrar från Återvinningen. De kånkade och bar ut grejor till lastbilen både från lägenheten och från källaren. Nu är nog allt som ska dit hämtat. Snart börjar det eka här.

Jag själv har plockat lite i badrummet och i städskåpet, men det går trögt. Det är väl för att det är det sista som ska göras. Och jag vill inte att det ska ta slut riktigt än…

Medan jag väntade på vännen Mia hade Fästmön och jag sms-kontakt. Troligen går flyttlasset med tunga möbeln samma helg som begravningen. Det känns lite tufft, men jag inser att även detta måste göras och ju förr desto bättre. Då finns det gott om tid för städning, nyckelåterlämning etc, det vill säga sånt som logistiskt sett inte är helt enkelt för mig – det är 30 mil mellan Motala, där mammas lägenhet finns och Uppsala, där jag bor. Nu ska jag prata mer med flyttbilschauffören i morgon eller på torsdag, men jag får hålla en tumme att det funkar för alla inblandade och att det går att få bil den tänkta dagen.

Änder i sjön

Motala vid Vätterpromenaden idag.

 

Strips och kyckloingburgare

Middagen upprörde magen. Men jag åt!

Mia hade privatchaufför med sig idag så de fick åka på egen hand till tippen. Själv hoppade jag in i värmen, upp i bästefåtöljen, och skrev på det här inlägget. När sopgummorna återvände lyfte Mia och jag in vitrinskåpet i bilen och så for de iväg igen. Mia kom tillbaka ungefär samtidigt som vännen FEM och Finske Pinnen kom. De senare tog soffan, men återkommer en annan dag för att hämta en fåtölj och en fotpall. Mia och jag satt sen och snackade en stund tills det var dags för henne att hämta dottern. Jag tog bilen och svängde in på Donken, som ligger farligt nära här. Inte världens bästa middag, men det blev en kycklingburgare med strips och jag åt nästan upp allt. Hur magen reagerade får du bara fantisera om. Att säga att den blev upprörd är en liten underdrift.

Jag har telefonerat en stund med Anna och slöglott på Dicte. Det är svårt för mig att koncentrera mig på nåt en längre stund, men jag försöker i alla fall att göra normala saker. Packat har jag också gjort för i morgon bär det av hem till Uppsala ett tag för bilreparation, jobbsaker och planering av flytt. Och sen var det det där med införskaffande av lämpliga kläder… Jag förvånar mig själv med att tänka allt klarare och det är ett steg i rätt riktning. Men lilla mamma kommer aldrig tillbaka och det har jag ännu inte accepterat med känslorna, jag bara vet det med förnuftet. Det är tomt samtidigt som livet går vidare för alla inklusive mig själv och där hänger jag inte riktigt med.

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Tisdagen den 25 oktober 2016: Tomhet och ändå går livet vidare

  1. Mia Karlsson skriver:

    Hoppas du nu får sova lite bättre i natt än tidigare, så du är utvilad till bilkörningen i morgon. Kör försiktigt och ha det så bra som du kan. Kram Mia

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tack min vän! Jag har nyborstade gaddar och ska nu försöka knoppa in. Jag skickar ett sms när jag är hemma.
      Tack för all hjälp! Hoppas jag kan få låna en kastrull av dig nästa gång jag kommer ner.

      Gilla

      • Mia skriver:

        Det är klart du får låna en kastrull, men du får påminna mig för minnet är som mina kastruller teflonbelagda! Hoppas allt går bra för dig nu idag och skicka sms när du är hemma. Så hörs vi. Kram Mia

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Tack, jag kanske behöver koka lite ägg och så. Har inget hos mamma att laga mat i alls nu, men jag tänker inte laga nån mat mer än, som sagt, koka nåt ägg.
        Jag har sovit många timmar i natt och det är skönt inför resan,
        Tack för att du bryr dig om!
        Kram!

        Gilla

  2. åsa skriver:

    Kör försiktigt!
    Ha dé!/Kram

    Gilla

  3. Vad skönt att du börjar känna att du kan tänka klarare, även om inte sorgen försvinner på nått vis, eller att saknaden blir mindre, så läker tiden liiite. sakta sakta…

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja men det är det lilla… Jag glömmer fort, måste skriva upp och så är jag så förb. trött hela tiden – och ändå sover jag inte normalt. Konstigt…

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.