Söndag kväll den 23 oktober 2016: Brobestigning!


 



Kära dagbok…

 

Vätterpromenaden

Vätterpromenaden idag på eftermiddagen.

En sak som verkligen fascinerar mig i Motala är BronJa, stans allra nyaste bro, alltså. Där finns många gamla broar också eftersom kanalen går tvärs genom stan. Men jag menar den nya. Mamma och jag åkte över den i bil ett par gånger när den var färdigbyggd. Och på kvällen efter att jag klappat min döda mamma för sista gången samma morgon for mammakusinen K och jag över Bron.

Trots ihållande regn och blåst hade jag bestämt mig: idag skulle Bron bestigas! Jag iklädde mig tröja, jacka och halsduk över min t-shirt och stegade sen ut genom ytterdörren, ner till Vätterpromenaden som går längs med sjön. Jag mötte några enstaka promenerare och ett antal lycrademoner som sprang. En liten båt låg och guppade på vattnet liksom några ändor änder. Annars var det lugnt och ganska ensamt.

Motalabron

Där är den, Bron!


Jag gick med bestämda steg, 
med Bron i sikte och som mål. Den är verkligen häftig!!!

Motalabron

Häftig bro!


Efter cirka en kvart kom jag fram till en metalltrappa. 
En sån där läskig hal trappa. Mamma hade aldrig kunnat ta sig upp för den, så särskilt handikappvänlig är Bron inte. Men jag hoppas att mamma såg mig från nånstans. Hon var i alla fall med mig i tanken.

Trappa upp till Motalabron

Trappan till målet.


Jag höll mig i räcket
och kände mig som en mycket gammal Toffeltant, men trappan var sannerligen skithal. Lite vindlande var den också. Men så äntligen nådde jag målet. Då var det som om solen verkligen, verkligen försökte titta fram!

Uppe på gångbanan längs med Motalabron

Äntligen uppe!


Det blåste rätt bra uppe på Bron
Jag såg ut över vattnet och Motala och det kändes bara fantastiskt, jag var nästan lycklig en stund där jag stod och kunde skymta radiomasterna långt borta.

Utsikt från Motalabron över radiomasterna

Det blåste rätt bra när jag tittade ut över Motala. Radiomasterna anas på bilden för den som har goda ögon.


Huvudet blev alldeles genomblåst. 
Det kändes som om vinden gick in genom ena örat och ut genom det andra. Inget däremellan som stoppade.

Utsikt från Motalabron

Genomblåst stod jag och tittade ner på vattnet och bort mot stan.


Innan jag huttrande lämnade Bron 
upptäckte jag ett kärlekslås. Låset hade två inristade hjärtan och på ena sidan hängde en regndroppe, som en tår.

Kärlekslås på Bron.

Kärlekslåset med en regndroppe som påminde om en tår.

 

Plåstrat pekfinger

Jag skar mig och det blödde, men jag svimmade inte.

Sen gick jag hem till mammas lägenhet, grejade lite på balkongen, skar mig så blodet sprutade lite (men jag svimmade inte) och avslutade med att dammsuga. Fästmön var ledig mitt på dan och vi telefonerade i en och en halv timme. Innan dess hade vännen FEM också ringt. I kväll har jag telefonerat med min Nästanbror. Ändå känner jag mig så ensam. Jag har haft sms-kontakt med vännen Mia och vännen Jenny och de två har försökt hjälpa mig att hitta bärkraft i Motala till när det som ska flytta till Uppsala ska forslas upp. Tyvärr verkar allt vara så krångligt att jag i skrivande stund håller på att bryta ihop över det. Jag klarar inte av att tänka klart, att försöka planera, engagera folk. Och lite ledsen blir jag över stora och små löften som inte har gett annat än… tystnad. Då föredrar jag att inte bli lovad nåt alls.

Inte hade jag tänkt sitta och gråta den här kvällen, men det är så jag har avslutat den 23 oktober 2016. Fåtöljen bredvid mig är tom. Inget blir som det var för bara ett par veckor sen. Aldrig mer.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Söndag kväll den 23 oktober 2016: Brobestigning!

  1. En maffig och fin bro, speciell i formen. Klart att din mamma var med dig, dom är med och ser att vi har det bra, och våra pappor också ❤ Det är något som tröstar mig mycket, tron på att dom är tillsammans där dom är

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Bron är jättehäftig att köra över, men det kostar fem spänn varje gång. 😦

      Mamma var med, det är jag säker på. Vi har dem med oss, papporna likaså. Och att de får vara tillsammans är en verklig tröst mitt i sorgen. 😥

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s