Måndag morgon den 17 oktober 2016: Orkar inte…


 



Kära dagbok…


Jag sitter och väntar på vaktis och hans rensband. 
När jag kom tillbaka hem från Motala i fredags upptäckte jag nämligen att vattnet i handfatet i badrummet inte rann undan alls. Eller det vill säga jag upptäckte det klockan 23.30. På lördagsmorgonen ringde jag därför min BRF-ordförande som hjälpte mig förra gången för inte så länge sen. Men han är i Spanien och kan inte hjälpa mig. I stället hänvisade han till en Jörgen som också sitter i styrelsen och som är rörmokare. Bara det att mobilnumret till denne Jörgen är fel både på webbplatsen och på anslagstavlorna i trappuppgångarna… Ringde därför till en tredje styrelseperson som lovade gå över till Jörgen och kolla om han kunde komma till mig. Det kunde han inte. I stället kontaktades vaktis Micke som ska komma idag mellan halv åtta och åtta med ett rensband. Förhoppningsvis funkar och räcker det, men jag är väldigt osäker eftersom det inte gjorde det sist. Och hur och när ska jag ha tid att ta hit en riktig rörmokare nu när jag åker till Motala igen i morgon??? JAG ORKAR BARA INTE MED SÅNT HÄR…

Svart tavla med texten Its enough! skrivet på med krita

 

Moln och lite sol

Jag vill bara sörja en stund…

Klockan nio ska jag dessutom vara på jobbet och träffa chefen. Nervös för det också är jag, för jag vet inte hur jag ska hantera sånt här. Jag har varit borta en vecka från jobbet och nu går jag in i en andra. Tanken på att arbeta är övermäktig. Jag orkar inte det heller. Och jag som älskar att arbeta!

Jag somnade väl nånstans närmare midnatt. Sov ungefär till klockan tre. Vid femtiden gav jag upp tanken på att sova och snurrade runt i sängen och undrade hur det ska gå med allting. Det är så mycket praktiskt att ta tag i såväl i Motala som här. Jag som bara vill sörja en stund… Min lilla mamma… Inte kan jag ringa till henne heller och få lite stöd. Hon brukade alltid säga när jag ringde och sa att jag inte klarar av nånting att allt ordnar sig och att jag visst klarar av saker. Nu får jag inte höra rösten säga de orden nån mer gång. Hon fattas mig!

Det var väldigt skönt att Fästmön kom hit igår, men jag är rädd att jag håller henne vaken nattetid. Nu på morgonen tittade hon också upp, så jag lyckades väcka henne igen. Vi pratade lite igår om begravning och annons. Jag fick en sån fin dikt av Nils Ferlin sänd till mig av en arbetskamrat via sms i torsdags när mamma hade gått bort. Den ska jag sätta i annonsen. Min pappa, som liksom jag pluggade litteratur, skrev sin uppsats om Nils Ferlin. Ja, han till och med träffade honom! Där blir det lite koppling mellan mamma och pappa, alltså. Vidare har jag funderat på psalmer och musik och åtminstone kommit fram till åtminstone en psalm som jag vet att mamma tyckte om. Senare idag ska jag telefonera med begravningsbyrån som behövde några uppgifter inför vårt möte på onsdag eftermiddag. Jag försöker förbereda mig lite, men det är så otroligt mycket svårare än jag hade trott. Trots att en vet att vi alla ska dö är en aldrig liksom… förberedd…

”Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en dröm

En droppe som faller
i tidernas ström

Den skimrar i regnbågens färg
en minut

Brister och faller
och drömmen är slut.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Måndag morgon den 17 oktober 2016: Orkar inte…

  1. Stackars dig, det är så typiskt att allt möjligt annat ska trassla samtidigt. Hoppas iaf det praktiska löser sig. Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Nu har vaktis varit här i alla fall och det verkar som om det funkar som det ska nu och vattnet rinner undan. Jag vill ju liksom inte åka härifrån ifall det skulle bli nån vattenskada. Mina grannar råkade ut för det och av nån anledning täckte inte deras försäkring det hela. Slutnotan blev på 100 000 kronor – som de fick låna ihop till från olika håll. 😥

      Gilla

  2. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Arbetsliv och socialförsäkring är inte skapta för dödsfall och tar inte hänsyn till vilka relationer vi haft/har.
    I mitt fall hjälpte företagsläkaren mig, HR tog initiativet, och jag var sjukskriven i tre veckor. Att älska jobbet och behöva sörja är inte varandras motsatser, att inte få tid att sörja kan däremot få negativa effekter på jobbet i långa loppet.
    Lycka till med chefmötet ❤️

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag tycker att jag fick mycket bra hjälp och stöd av min chef idag. Hon lovade hjälpa mig med det praktiska kring kontakterna med personalavdelningen etc. Sen har jag en telefontid med min egen läkare på torsdag. Som det är nu orkar jag inte jobba i Uppsala och pendla till Motala för att greja i mammas lägenhet. Jag kan knappt tänka klart. Kan bara hoppas att bilen går på autopilot ner i morgon.
      Tack för din omtanke!

      Gilla

  3. fruhatt skriver:

    Jag vill bara störta in och lämna en stärkande kram . Och dikten är väldigt fin.
    Kram

    Gilla

  4. Gunilla skriver:

    Håller tummarna att det löser sig med jobbet för dig, så du får tiden du behöver !!

    Gilla

  5. Lisa skriver:

    Kör nu försiktigt! Och en eloge till Din chef, fattas bara att dom fattar när nåt händer i familjen!! Du har mycket framför Dej, så det är väl klart att Du måste få tid till allt. Fy, bara att tömma en lägenhet. När sista föräldern min dog, frågade vi runt, vem som ville ha vad. Men idag gäller stora lån, och IKEA….Blev en container…Själv är man så gammal att ”allt” finns. Behöver inte mer. Som sagt , kör försiktigt, och jäkta inte med nåt. Kram. <1

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Min chef var mycket förstående!
      Ja, jag vill i första hand ge till dem jag känner och tycker om. Sen går eventuellt något till Hjärta till hjärta.
      Jag är väldigt glad för jag får sällskap i bilen ner av Anna! Då vet jag att jag håller mig vaken. Försiktigt kör jag alltid med Anna i bilen.
      Kram!

      Gilla

  6. Lisa skriver:

    Sorry! trodde inte att jag var såååå gammal att jag glömde tecknet……<3

    Gilla

  7. SoP skriver:

    Det är vackra Ferlin-rader. Vi använde några rader ur Omkring tiggarn från Luossa. Kram!

    Gilla

  8. Katarina i norr skriver:

    Fin dikt och fint att du har en förstående chef. Låt allt ta sin tid, ha inte bråttom, släng inte allt efter din mamma. Tag med dig de saker som är möjliga till ditt hem och gå igenom dem i lugn och ro, Har i början av året följt min gamla mamma till sista vilan. Vi var dock tre syskon som kunde resonera, gråta och faktiskt skratta. Känner så för dig och din situation. Många varma kramar.
    Jag är så tacksam att jag hittat din blogg.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Min chef var underbar idag!
      Nej, jag ska inte slänga allt, men det är ju så att mitt hem är väldigt fullt. Det blir en del möbler som får flytta hem till mig i Uppsala, fast mest andra saker. Sen ger jag möbler och annat till människor som behöver om de vill ha.

      Tack för din kommentar och din varma medkänsla som lyser igenom!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.