Kära dagbok…
Jag sitter och väntar på vaktis och hans rensband. När jag kom tillbaka hem från Motala i fredags upptäckte jag nämligen att vattnet i handfatet i badrummet inte rann undan alls. Eller det vill säga jag upptäckte det klockan 23.30. På lördagsmorgonen ringde jag därför min BRF-ordförande som hjälpte mig förra gången för inte så länge sen. Men han är i Spanien och kan inte hjälpa mig. I stället hänvisade han till en Jörgen som också sitter i styrelsen och som är rörmokare. Bara det att mobilnumret till denne Jörgen är fel både på webbplatsen och på anslagstavlorna i trappuppgångarna… Ringde därför till en tredje styrelseperson som lovade gå över till Jörgen och kolla om han kunde komma till mig. Det kunde han inte. I stället kontaktades vaktis Micke som ska komma idag mellan halv åtta och åtta med ett rensband. Förhoppningsvis funkar och räcker det, men jag är väldigt osäker eftersom det inte gjorde det sist. Och hur och när ska jag ha tid att ta hit en riktig rörmokare nu när jag åker till Motala igen i morgon??? JAG ORKAR BARA INTE MED SÅNT HÄR…
Jag vill bara sörja en stund…
Klockan nio ska jag dessutom vara på jobbet och träffa chefen. Nervös för det också är jag, för jag vet inte hur jag ska hantera sånt här. Jag har varit borta en vecka från jobbet och nu går jag in i en andra. Tanken på att arbeta är övermäktig. Jag orkar inte det heller. Och jag som älskar att arbeta!
Jag somnade väl nånstans närmare midnatt. Sov ungefär till klockan tre. Vid femtiden gav jag upp tanken på att sova och snurrade runt i sängen och undrade hur det ska gå med allting. Det är så mycket praktiskt att ta tag i såväl i Motala som här. Jag som bara vill sörja en stund… Min lilla mamma… Inte kan jag ringa till henne heller och få lite stöd. Hon brukade alltid säga när jag ringde och sa att jag inte klarar av nånting att allt ordnar sig och att jag visst klarar av saker. Nu får jag inte höra rösten säga de orden nån mer gång. Hon fattas mig!
Det var väldigt skönt att Fästmön kom hit igår, men jag är rädd att jag håller henne vaken nattetid. Nu på morgonen tittade hon också upp, så jag lyckades väcka henne igen. Vi pratade lite igår om begravning och annons. Jag fick en sån fin dikt av Nils Ferlin sänd till mig av en arbetskamrat via sms i torsdags när mamma hade gått bort. Den ska jag sätta i annonsen. Min pappa, som liksom jag pluggade litteratur, skrev sin uppsats om Nils Ferlin. Ja, han till och med träffade honom! Där blir det lite koppling mellan mamma och pappa, alltså. Vidare har jag funderat på psalmer och musik och åtminstone kommit fram till åtminstone en psalm som jag vet att mamma tyckte om. Senare idag ska jag telefonera med begravningsbyrån som behövde några uppgifter inför vårt möte på onsdag eftermiddag. Jag försöker förbereda mig lite, men det är så otroligt mycket svårare än jag hade trott. Trots att en vet att vi alla ska dö är en aldrig liksom… förberedd…
”Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en drömEn droppe som faller
i tidernas strömDen skimrar i regnbågens färg
en minutBrister och faller
och drömmen är slut.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Stackars dig, det är så typiskt att allt möjligt annat ska trassla samtidigt. Hoppas iaf det praktiska löser sig. Kram
GillaGilla
Nu har vaktis varit här i alla fall och det verkar som om det funkar som det ska nu och vattnet rinner undan. Jag vill ju liksom inte åka härifrån ifall det skulle bli nån vattenskada. Mina grannar råkade ut för det och av nån anledning täckte inte deras försäkring det hela. Slutnotan blev på 100 000 kronor – som de fick låna ihop till från olika håll. 😥
GillaGilla
Arbetsliv och socialförsäkring är inte skapta för dödsfall och tar inte hänsyn till vilka relationer vi haft/har.
I mitt fall hjälpte företagsläkaren mig, HR tog initiativet, och jag var sjukskriven i tre veckor. Att älska jobbet och behöva sörja är inte varandras motsatser, att inte få tid att sörja kan däremot få negativa effekter på jobbet i långa loppet.
Lycka till med chefmötet ❤️
GillaGilla
Jag tycker att jag fick mycket bra hjälp och stöd av min chef idag. Hon lovade hjälpa mig med det praktiska kring kontakterna med personalavdelningen etc. Sen har jag en telefontid med min egen läkare på torsdag. Som det är nu orkar jag inte jobba i Uppsala och pendla till Motala för att greja i mammas lägenhet. Jag kan knappt tänka klart. Kan bara hoppas att bilen går på autopilot ner i morgon.
Tack för din omtanke!
GillaGilla
Vad skönt med en förstående chef, sånt underlättar mycket i tuffa tider. Hoppas allt faller på plats snart så du får den tid du behöver både till det praktiska och till dig själv.
GillaGilla
Mycket!
GillaGilla
Jag vill bara störta in och lämna en stärkande kram . Och dikten är väldigt fin.
Kram
GillaGilla
Tack! Visst är dikten fin? Idag fick jag också tillfälle att säga till den som sände mig den att jag tänker välja den till annonsen.
Kram!
GillaGilla
Håller tummarna att det löser sig med jobbet för dig, så du får tiden du behöver !!
GillaGilla
HUR det löser sig med jobbet vet jag inte men ATT det löser sig känner jag mig säker på nu. Min chef har varit och är fantastiskt tillmötesgående!
GillaGillad av 1 person
Kör nu försiktigt! Och en eloge till Din chef, fattas bara att dom fattar när nåt händer i familjen!! Du har mycket framför Dej, så det är väl klart att Du måste få tid till allt. Fy, bara att tömma en lägenhet. När sista föräldern min dog, frågade vi runt, vem som ville ha vad. Men idag gäller stora lån, och IKEA….Blev en container…Själv är man så gammal att ”allt” finns. Behöver inte mer. Som sagt , kör försiktigt, och jäkta inte med nåt. Kram. <1
GillaGilla
Min chef var mycket förstående!
Ja, jag vill i första hand ge till dem jag känner och tycker om. Sen går eventuellt något till Hjärta till hjärta.
Jag är väldigt glad för jag får sällskap i bilen ner av Anna! Då vet jag att jag håller mig vaken. Försiktigt kör jag alltid med Anna i bilen.
Kram!
GillaGilla
Sorry! trodde inte att jag var såååå gammal att jag glömde tecknet……<3
GillaGilla
Men du får inte göra punkter före, bara skriva ❤
GillaGilla
Det är vackra Ferlin-rader. Vi använde några rader ur Omkring tiggarn från Luossa. Kram!
GillaGilla
Ferlin skrev verkligen inte dumma saker!
GillaGillad av 1 person
Fin dikt och fint att du har en förstående chef. Låt allt ta sin tid, ha inte bråttom, släng inte allt efter din mamma. Tag med dig de saker som är möjliga till ditt hem och gå igenom dem i lugn och ro, Har i början av året följt min gamla mamma till sista vilan. Vi var dock tre syskon som kunde resonera, gråta och faktiskt skratta. Känner så för dig och din situation. Många varma kramar.
Jag är så tacksam att jag hittat din blogg.
GillaGilla
Min chef var underbar idag!
Nej, jag ska inte slänga allt, men det är ju så att mitt hem är väldigt fullt. Det blir en del möbler som får flytta hem till mig i Uppsala, fast mest andra saker. Sen ger jag möbler och annat till människor som behöver om de vill ha.
Tack för din kommentar och din varma medkänsla som lyser igenom!
GillaGilla