Kära dagbok…
Nya mynten ser ut som leksakspengar, tycker jag.
Även idag blev det kväll. Vi sa just det nyss, Fästmön och jag, att det känns som om klockorna på väggarna tickar mycket högre nu. Är det tiden som går snabbt eller långsamt? I vart fall går tiden, livet, vidare för oss som är kvar här. Det är en märklig känsla.
Jag åkte och hämtade Anna på eftermiddagen samt ett gäng flyttkartonger och papperskassar. De kommer väl till pass nu, Anna allra helst. Det är så skönt att ha henne hos mig, jag blir värmd av hennes närvaro. Vi pratar inte alltid så mycket, det är bara gott att ha Anna nära. Jag gråter ibland, pratar mycket om mamma, skriver nya kom-ihåg-listor med mera, men vi var faktiskt också över till Tokerian för att handla bröd och ost och bubbelvatten med citronsmak. När jag betalade fick jag två av de nya mynten, tvåkronan och femkronan. Alldeles blanka var de, såg ut som leksakspengar precis som de nya sedlarna.
Anna värmde sparrissoppa framåt kvällningen och jag dukade fram bröd och ost, tomater och gurka. Jag åt en skål soppa och två mackor med ost – en knäcke och en vitt bröd. Proppmätt! Det var lite svårt att svälja, men bubbelvattnet hjälpte till att få maten ner i magen. Jag behövde näringen så väl! Men oj så förvånad magen blev. Och bubblig… Den har liksom fått nåt att jobba med plötsligt.
Jag har ätit!
En kokostopp har jag också tuggat i mig.
Mörkret har sänkt sig och jag har tänt såväl värmeljus som ett sånt där ljus som både doftar och ändrar färg. Jag känner mig värmd av maten och Annas närvaro, men sitter ändå gärna under pläden i bästefåtöljen. I kväll vill jag göra normala, vanliga saker som att se på TV och läsa, dricka kaffe och äta kaka. (Ja, jag hittade var sin levande kokostopp i brödburken och dem har vi stoppat i oss.) I morgon ska jag göra… ovanliga saker eller i vart fall lite tunga. Först kommer vaktis vid halv åtta, åtta för att kolla på stoppet i röret. Klockan nio ska jag vara på jobbet och prata med min chef. Sen hem igen för att ringa några samtal, bland annat till begravningsbyrån som behövde några uppgifter inför onsdag. Klockan 17 ska jag lägga mitt huvud i M:s händer (= bli klippt) och efter det tar Anna och jag en tur till henne för att hämta fler kartonger – vi glömde första svängen.
Till natten önskar jag att jag får sova, inte bara slumra. Eftersom det gick lättare att äta i sällskap går det säkert bättre att sova också.
Och fortfarande… Till alla som lämnar omtänksamma kommentarer med bra råd – TACK! Jag har aldrig varit föräldralös tidigare och behöver verkligen goda råd – för en gångs (?) skull…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Så himla bra att du får i dig lite mat, och att Anna är hos dig!
Hoppas du får sova ordentligt i natt.
Styrkekramar!
GillaGilla
Det känns skönt att få lite kraft och ork tillbaka. Det blir ju rätt mycket som kommer framöver som inte är så lätt.
Grattis till dig också, min dumma idiot borde ha tänkt på det tidigare!
Kram!
GillaGilla
Tack😃!
Du ska verkligen inte känna att du borde kommit ihåg något alls, du har huvudet fullt med hur mycket som helst nu ju!!
Du ska bara komma ihåg att äta och sova, och skriva listor 😉
GillaGilla
Men vännen, jag missade din födelsedag förra året också!
Jag har ätit rätt bra idag, känner mig inte så matt längre. Men att tänka på det som ligger framför mig känns… Jag vet inte om jag klarar det…
GillaGilla