Fredagen den 14 oktober 2016: Ensamt


 



Kära dagbok…

 

Mammas sista dagboksanteckningar.

Mammas sista dagboksanteckningar.

Jag körde från Motala vid tiotiden, tror jag. Dessutom körde jag ifrån den viktiga kom-ihåg-lappen med saker jag ska börja ta itu med. Men på nåt sätt minns jag bättre när jag har skrivit ner saker. Det är en av orsakerna till att jag bloggar. Det blir dagboksanteckningar att gå tillbaka till. Jag hittade mammas lilla fickkalender för i år. Jag vet att en inte ska läsa andras dagböcker, men nu har jag suttit under pläden i bästefåtöljen och läst lite i den. Och gråtit floder! Mamma skriver om väder och vind, krämpor, folk hon träffar, att jag ringer, att kusin B ringer, att hon handlar… Det är så rörande.

Resan gick bra, det var inte så mycket trafik eftersom jag åkte så tidigt. Men det var inte bara kom-ihåg-lappen jag glömde, jag hade glömt att tanka också. Fick göra en avstickare och höll på att aldrig hitta ut på E18 igen.

Trädgrenar mot grå himmel

Den var fan ensammare att komma hem till Uppsala än till mammas lägenhet.

 

Fil med sylt

Middag.

Det var fan ensammare att komma hem hit än till mammas lägenhet. Jag brukar alltid ringa mamma när jag har kommit fram. Nu finns det ingen mamma att ringa till. För att inte bryta ihop har jag försökt ta tag i saker. Jag har tvättat, strukit och ringt min husläkarmottagning för att avboka läkartiden angående foten den här månadens sista dag. I stället har vi kommit överens om att en doktor ringer mig på torsdag förmiddag, kanske blir jag sjukskriven. Jag har vattnat krukväxterna som var kruttorra, kollat posten (som bland annat innehöll ett recensionsexemplar av Mattias Lönnebos senaste ungdomsbok) och duschat och tvättat håret. Kände mig så skitig, det känns som om jag har levt 24 timmar om dygnet i en vecka i samma kläder. Riktigt så illa är det inte. Nån mat har jag inte fått i mig, för det finns inget hemma och jag orkar inte gå och handla nåt jag sen inte vill ha. Det blev fil med en sked drottningsylt i och lite Pro Viva svartvinbär till middag.

Löv i vattenpöl.

Det är så mycket praktiskt att ta tag i och jag vet inte var jag ska börja.

Jag körde igång datorn när jag kom hem och fixade en del uppdateringar samt betalade två räkningar. Nästa vecka måste jag kolla hur det blir med mammas autogiroräkningar – hyran och elen kanske inte kan dras om kontot spärras. Usch, det är så mycket praktiskt att ta tag i och jag vet inte var jag ska börja. Nåväl, jag ska träffa min chef på måndag klockan nio och klippa mig samma dag klockan 17. Jag får inte glömma att ringa begravningsbyrån som behövde ha några uppgifter. På tisdag åker jag till Motala igen. På onsdag eftermiddag ska jag till begravningsbyrån och kanske mammas bank.

 

 

Mammas kaffemugg.

Mammas ingrodda kaffemugg fick det att brista i morse.

Innan jag åkte från Motala idag skrev jag ner en del saker jag ska försöka ta till Uppsala. Vi har ju rensat rätt bra en gång när mamma flyttade till lägenheten 2010, men det är ändå mycket att gå igenom. Och jag brister hela tiden – som när jag såg mammas kaffemugg. Pappa och jag köpte den åt henne en gång på skoj när hon var på dåligt humör för nåt, så den måste vara äldre än tio år. Rätt ingrodd, för övrigt…

NK* har ringt idag på eftermiddagen och varit så gullig, erbjudit sig att komma över trots att NK skulle bort på middag till föräldrarna med sin familj. Fästmön har messat att hon kommer över. Hon har jobbat till 16 och var säkert inte hemma förrän runt 18-tiden. Tycker det är synd åt henne om hon ska draschla över hit när hon är trött. Dessutom skulle ju yngsta bonusdottern komma i kväll och de skulle äta först. Men ska jag vara ärlig längtar jag så efter henne och att få en kram.

Jag har kokat lite kaffe och ska krypa ner under pläden igen. Det känns som om jag har åldrats 100 år på dessa dar. Jag undrar hur jag ska orka med allt… Vissa stunder vill jag bara följa efter mamma upp till pappa, som ett löv i vinden… Jag saknar dem så och jag kan ännu inte riktigt förstå att de är… borta. Och jag är kvar. Föräldralös. Och mamma och jag som inte ens hann skrapa den där sista Trisslotten jag köpte. Hon orkade inte…

Höstträd

Jag vill försvinna som ett höstlöv i vinden.


*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Fredagen den 14 oktober 2016: Ensamt

  1. Broken hearted skriver:

    Du, bara två saker. Du är inte föräldralös. Jo, det känns så men det liv dem gett dig och det liv ni levat ihop blir inte ogjort. Men det är en omställning att vara utan dem och bara kunna känna av dem ibland. Min mamma dog ju när jag var 16 (5år sen) mene jag känner av henne ibland än. Vet vad hon skulle skrattat åt. Blivit arg på mig för. Min pappa är sjuk sen 2år så ibland undrar man såklart hur det blir. Men föräldralös det blir man inte… men jag förstår precis vad du menar med uttrycket.

    Du är också ganska bra på att känna att du är ivägen tror jag. Det verkar så ibland när du skriver och så nu också. Men jag tror inte fästmön tycker det är stackars henne att komma till dig. Hon älskar dig och vill självklart vara med dig och trösta och ge stöd i detta. Det är det som kärlek är till för! du är inte ett problem. Du är bara i en svår händelse nu

    Hoppas du får lite ro i själen ikväll. Försök inte va ensam om du kan undvika det. Tankarna mal ändå och lite stopp på dem kan behövas ibland..

    PS. nu blev det väldans långt. Svårt vara kortfattad med såna svåra saker. Känns så lätt att man skriver kort och blir misstolkad och någon tar illa upp.
    Men du kan se det såhär att din sorg fick min fulla uppmärksamhet den stund det tog att skriva och rätta detta 🙂 trots att vi inte känner varandra.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tack vännen för dina fina och inkännande ord! Jag har haft Fästmön här i kväll och sen har jag varit hos en grannfamilj och druckit lingon- och äpplesaft, helt underbart god. I morgon ska jag försöka fira familjens födelsedagsbarn och mina snälla grannar bjöd mig också att komma på kvällen och äta fisk med dem. Nej, jag kände sen att jag verkligen inte är ensam och det är så gott.

      Gilla

  2. Agneta skriver:

    Skönt att du kom hem ordentligt!!
    Du vet att jag vet hur det är att bli föräldralös – känns inget bra alls även om man passerat 50!

    Jag kan lugna dig med att bankkontona inte blir spärrade, de är igång tills du säger att allt är färdigt med dem, då avslutas de – mitt råd är att ha dem öppna länge!! Det är grejor som kommer farande när man minst anar, jag höll på att spy över utbetalningsavier som kom med allt från Skatteverket och försäkringar och långsiktiga räntefonder och fan och hans moster, bara för att vi varit ”duktiga” och avslutat konton!
    Nu är det väl bara du som är dödsbodelägare, det förenklar ju en hel del – jag skulle jaga mina systersöner så fort det var något, de är visserligen snabba att nå via sms och mail, men har inte riktigt samma tider som gamla moster när det krävdes fysiska möten…vi fick nu 50 i skatteåterbäring på pappa, men det får brinna inne, det kostar mer än det smakar att få ut dem!

    Ring om du behöver prata!!!!!

    Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tack snälla du för lugnande ord! Det är så skönt att höra vad som gäller från nån som verkligen vet. Det är otroligt mycket som snurrar i skallen just nu och allt som kan fås att stanna upp med förklaringar är bra.

      I kväll har jag haft Anna här och sen plingade jag på hos mina grannar. Där har jag suttit och druckit saft (!) så här på fredagskvällen. Jättegott! Nu är jag helt slut och ska väl snart knoppa in så jag orkar vara med på ett födelsedagsfirande i familjen.

      Det känns jätteskönt att veta att jag kan ringa, Agneta. TACK!

      Gilla

  3. etuna1 skriver:

    Skönt att du kommit hem och att resan gått relativt bra i alla fall. Jag förstår om det känns tomt efter allt som hänt. Jag kan knappt föreställa mig hur totalt ”urblåst” du måste känna dig…både av sömnbrist och av sorg.
    I helgen nu måste du se till att ta det lugnt och samla krafter så gott det nu går.
    Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja urblåst är verkligen ordet! Jag sov av och till hela dan igår och jag sov rätt bra i natt (ca 23.30 – 5), men ändå är jag så genomtrött. Anna har varit här i kväll och så har jag varit hos goda grannar som vaktar min lägenhet när jag inte är hemma och fått underbar hemkokt saft.
      Jag ska alldeles strax göra mig klar för natten. I morgon ska jag försöka orka ett födelsedagsfirande i familjen en stund mitt på dan, men sen blir det nog bara lugna puckar.
      Tack för dina ord som är så fulla av omtanke alltid!
      Kram!

      Gilla

  4. åsa skriver:

    Skönt att bilresan gick bra, det är ju en hel del mil och man hinner tänka en massa under den tiden.
    Bra råd du fått, speciellt det där med att kontona, det trillar som sagt in både det ena och det andra innan allt är klart.
    Förstår att det är en enorm tomhet och att det känns att inte kunna ringa till din mor och tala om, att resan gått bra ❤
    Hoppas du kan få en natt med riktig sömn nu då du får sova i din egen säng.
    Tänker på dig ❤
    Ha dé!/Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja jag körde ju lite på avvägar, men kom fram till slut. Hjärnan fungerar inte riktigt som den ska.
      Det är bra med vettiga råd som dessutom lugnar.
      Mamma är enormt saknad.
      Tack för din omtanken, nu ska jag göra just det, dvs sova i min egen säng och inte på en madrass på golvet.
      Kram!

      Gilla

  5. Lisa skriver:

    Skönt att höra att Du har folk omkring dej som bjuder in och bjuder till! Och söta Anna som finns för dej. En del skriver om att bli föräldralös, precis så kände jag mej när pappa gått bort för 2 år sedan.Mamma hade redan gått över till andra sidan. Jag är snart sextio, men bara känslan att jag inte kunde nå honom mer…Och bra att flera skriver om konton,m m …Avsluta ingenting , ska in deklarationer till våren och säkert mycket som ska avslutas. Är så mycket som ska ordnas, så jag hoppas det går bra för dej!! En varm kram (och ett rött hjärta som jag inte vet var jag ska hitta i datan)

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Lisa, det är mycket skönt! Jag orkar inte umgås så långa stunder i taget, men ett par timmar att prata med människor som bryr sig om och vill mig väl är gott att få.

      Det är mycket bra råd jag har fått. Jag ska inte avsluta något.

      Tack för kram och hjärta ❤ Som du gör med tecknet "mindre än" och en 3:a!

      Gilla

  6. Lisa skriver:

    Gilla

  7. Det är inget som brådskar att avsluta konton, det har jag inte gjort än. Fick tillbaka från skatteverket nu att bouteckningen gick igenom. Jag spar kvar ett konto som jag går in till banken och betalar räkningar som kommer ännu. Det är iof enklare för dig, så sett, att du är ensam, då behöver du inte blanda in någon annan, men, vänta till bouppteckningen är klar skulle jag råda till. Du betalar enkelt räkningar på banken med intyget du beställer från skatteverket, de sk. dödsfallsintyget. Ring dit och beställ ett sådan om du inte redan gjort det. Du vet att det bara är att ringa om du vill vännen !! kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag väntar, Nillan! Jasg har ännu inte beställt nåt intyg, vet inte vilket Skatteverk jag ska kontakta – det i Östergötland eller det här. Dödsfallsintyget kanske inte är klart före obduktionen. Ja tyvärr blir det en sån eftersom dödsorsaken var okänd. Och jag vill ju ändå veta även om det inte förändrar nånting.

      Det känns jättebra att veta att jag kan ringa dig! TACK!
      Kram!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s