Onsdag morgon den 12 oktober 2016: Tankar tankar som mal


 



Kära dagbok…

Vattenpöl med min spegelbild

Det är OK att gråta i ensamhet.

Det är en utmaning att försöka få ner orden utan att kunna se ordentligt. Jag måste låta hornhinnorna hämta luft utan linser och det blir ett par timmar varje morgon och varje kväll. Men att få ur mig tankarna som mal, sätta ord på dem, kommer jag vidare. Jag har gott stöd från många håll, men det finns ingen nära mig och det saknar jag. Sen är det ändå OK att gråta i ensamhet, bara inte gråten tar överhanden.


I natt har jag sovit fem timmar
i alla fall. Resten av tiden har tankarna malt om hur det kommer att bli framöver. Blir mamma ens så frisk att hon kan komma hem eller stryker hon med? Och om hon kommer hem, hur 17 ska hon klara sig? Nu blir det larm, hjälpmedel och tillsyn, men i alla fall… Jag bor 30 mil bort och kan inte komma till henne på tio minuter. Dessutom verkar alla runt omkring falla som käglor alt. ha sitt. Det tycks inte vara nån ände på alla eländigheter som sker just nu. Alla tycks vara drabbade. Ändå har gamla vänner och mammakusiner visat sig vara otroliga stöd för mig!

Värmeljus i handflata

Min inre bild av omtanke.


När mina ögon har vilat klart
ska jag ta ett varv med dammsugaren här hemma hos mamma. Jag behöver göra nåt med kroppen. Det blir kanske en promenad vid sjön också. Det är inte långt ner dit, men fothelvetet gör sig påmint för varje steg. Vid 13-tiden bär det av till mamma och där blir jag till 19. Mammakusinen K har sen bjudit mig på kvällsmat och en pratstund. Omtanke! Det är nog mest det senare jag behöver, nån i familjen som finns tillgänglig och som också kan det medicinska. Jag  behöver ventilera med nån som kan förklara varför mamma inte mår bättre utan sämre trots diagnos, behandling och läkemedel.

Hur det ska bli vet ingen. Jag kollar jobbmejl en gång om dan och har blivit kallad till ett viktigt möte på måndag. Jag svarade att jag inte vet om jag kan komma och läste ett väldigt inkännande svar i morse. Det är så skönt att veta att de är förstående på jobbet. Ett par av dem har dessutom haft tråkigheter i familjen själva nyligen och då blir säkert förståelsen högre. Tacksam!

Nu ska jag fortsätta dagen med lite färre malande tankar. Bloggen har återigen visat sig vara min livlina!

Kastanjeträd i höstskrud

Dan fortsätter och mina tankar är nedtecknade här  bloggen eller finns i luften eller i höstträdet…

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Onsdag morgon den 12 oktober 2016: Tankar tankar som mal

  1. Jerry skriver:

    Tänker på er och den kamp din mamma nu för. På att det löses sig till det som är bäst för er båda. Det är en tuff tillvaro du brottas med. Igen. Tänker på er. Kramar om länge.

    Gillad av 1 person

  2. etuna1 skriver:

    Jag håller tummarna för att din mamma ska börja må lite bättre snart.
    Det är tufft att stå bredvid då någon mår dåligt. Vad man än gör så känner man sig otillräcklig. Hoppas i allalla fall du får lyfta dina tankar ikväll hos din släkting.
    Kram

    Gilla

  3. åsa skriver:

    Tänker på dig ❤
    Ha dé!/Kram

    Gilla

  4. Jag förstår till stor del vad du går igenom nu, även om du har det än värre med att det hela är så långt hemifrån dig också 😦

    Jag skulle tipsa om att kontakta kommunens biståndshandläggare och kolla vilka möljigheter det finns till hjälp, både i hemmet och om hon ev. ska köa för ett annat boende. Det skadar inte att blanda in dom i tidigt stadium om man behöver hjälp. Kanske hon åtminstonde får komma till ett sk. korttidsboende som min mamma fick, innan hon ev. kan klara sig hemma igen, eller få något annat boende. Kram på dig!

    Gilla

  5. Broken hearted skriver:

    Beklagar såå mycket!! ❤️😭

    Jag följer din Twitter och kikade in på ditt sista foto igår.
    Väldigt fin bild men blev orolig. Jag känner ju ingen av er personligen men din mamma är så gullig. Och hon brydde sig så mycket om dig, det syntes i det du berättade om henne. ❤️
    Det var alldeles för tidigt för henne. Men nu är dem tillsammans igen.
    Det kan vara svårt att finna tröst i den vetskapen, och att det gick väldigt fort på slutet.
    Men du ska aldrig glömma att det är okej att sörja. Var så ledsen som du är. Det är inget konstigt i det…

    Snyft. Kan inte hjälpa att gråta när jag tänker på vad du går igenom nu.
    All styrka till dig och din mors anhöriga/vänner ❤️💐

    PS. Brukade kommentera här ibland förr. Har bytt e-post sedan ett halvår och glömt hur den stavas och vad den heter… Jag som tyckt min dyslexi är borta. Hah inte helt då verkar det som…

    Gilla

  6. Lisa skriver:

    Mitt varmaste deltagande. Men var glad att Ni fick möjlighet att vara tillsammans dom sista dagarna! Det är inte alla förunnat. När tiden har gått ett tag, kommer man ihåg dom roliga stunderna i livet också. Jag tänker på mina föräldrar varje dag, och när vi pratar om dom, så blir det mycket.. ”Kommer du ihåg”….En varm Kram till Dej.

    Gillad av 1 person

  7. åsa skriver:

    Beklagar sorgen, så ledsamt ❤
    Ha dé!/Kram

    Gilla

  8. Grethe skriver:

    Kära Tofflan! Jag följer dig både här och där och misstänkte att något hade hänt. Beklagar så mycket och tänker på dig i denna svåra stund. Detta är tungt att komma igenom men man klarar det även om det tar tid. Gråt så mycket du bara kan det lättar. Kramar om hårt.
    Grethe

    Gilla

  9. SoP skriver:

    Jag blev så ledsen att se instagrambilden hos Fästmön för då förstod jag . Mitt allra djupaste och varma deltagande till dig , till er som är nära. Jag känner er ju ”bara” via bloggen, men det känns nära.

    Gilla

  10. etuna1 skriver:

    Har förstått av kommentarerna att det värsta har hänt. Beklagar din stora förlust. Vet inte vad mer jag kan säga mer än att jag lider med dig. Orden räcker inte till. ❤

    Hoppas du så småningom kan finna tröst i att du var med henne de sista dagarna och att hon slapp ligga på sjukhus så länge…och att hon nu får förenas med din pappa.

    Kram ❤

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Kära etuna1! Ja det är gott att veta at jag fick vara med henne och säga till henne att jag älskar henne innan hon sövdes. Även om förlusten är stor för mig finner jag tröst i att hon slapp lida alltför länge och att hon nu får vara med sin älskade Carl i himlen.
      Kram! ❤

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till etuna1 Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.