Kära dagbok…
Det är OK att gråta i ensamhet.
Det är en utmaning att försöka få ner orden utan att kunna se ordentligt. Jag måste låta hornhinnorna hämta luft utan linser och det blir ett par timmar varje morgon och varje kväll. Men att få ur mig tankarna som mal, sätta ord på dem, kommer jag vidare. Jag har gott stöd från många håll, men det finns ingen nära mig och det saknar jag. Sen är det ändå OK att gråta i ensamhet, bara inte gråten tar överhanden.
I natt har jag sovit fem timmar i alla fall. Resten av tiden har tankarna malt om hur det kommer att bli framöver. Blir mamma ens så frisk att hon kan komma hem eller stryker hon med? Och om hon kommer hem, hur 17 ska hon klara sig? Nu blir det larm, hjälpmedel och tillsyn, men i alla fall… Jag bor 30 mil bort och kan inte komma till henne på tio minuter. Dessutom verkar alla runt omkring falla som käglor alt. ha sitt. Det tycks inte vara nån ände på alla eländigheter som sker just nu. Alla tycks vara drabbade. Ändå har gamla vänner och mammakusiner visat sig vara otroliga stöd för mig!
Min inre bild av omtanke.
När mina ögon har vilat klart ska jag ta ett varv med dammsugaren här hemma hos mamma. Jag behöver göra nåt med kroppen. Det blir kanske en promenad vid sjön också. Det är inte långt ner dit, men fothelvetet gör sig påmint för varje steg. Vid 13-tiden bär det av till mamma och där blir jag till 19. Mammakusinen K har sen bjudit mig på kvällsmat och en pratstund. Omtanke! Det är nog mest det senare jag behöver, nån i familjen som finns tillgänglig och som också kan det medicinska. Jag behöver ventilera med nån som kan förklara varför mamma inte mår bättre utan sämre trots diagnos, behandling och läkemedel.
Hur det ska bli vet ingen. Jag kollar jobbmejl en gång om dan och har blivit kallad till ett viktigt möte på måndag. Jag svarade att jag inte vet om jag kan komma och läste ett väldigt inkännande svar i morse. Det är så skönt att veta att de är förstående på jobbet. Ett par av dem har dessutom haft tråkigheter i familjen själva nyligen och då blir säkert förståelsen högre. Tacksam!
Nu ska jag fortsätta dagen med lite färre malande tankar. Bloggen har återigen visat sig vara min livlina!
Dan fortsätter och mina tankar är nedtecknade här bloggen eller finns i luften eller i höstträdet…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Tänker på er och den kamp din mamma nu för. På att det löses sig till det som är bäst för er båda. Det är en tuff tillvaro du brottas med. Igen. Tänker på er. Kramar om länge.
GillaGillad av 1 person
Tack Jerry – även för sms! ❤
GillaGilla
Kram!
GillaGilla
Tak och kram!
GillaGilla
Jag håller tummarna för att din mamma ska börja må lite bättre snart.
Det är tufft att stå bredvid då någon mår dåligt. Vad man än gör så känner man sig otillräcklig. Hoppas i allalla fall du får lyfta dina tankar ikväll hos din släkting.
Kram
GillaGilla
Tyvärr blev det inte så att mamma blev bättre. Kvällen hos hennes kusin blev en kväll på intensiven. Men jag uppskattar SÅ dina ord! TACK!
Kram!
GillaGilla
Tänker på dig ❤
Ha dé!/Kram
GillaGilla
Tack kära, goa Åsa!
Kram!
GillaGilla
Jag förstår till stor del vad du går igenom nu, även om du har det än värre med att det hela är så långt hemifrån dig också 😦
Jag skulle tipsa om att kontakta kommunens biståndshandläggare och kolla vilka möljigheter det finns till hjälp, både i hemmet och om hon ev. ska köa för ett annat boende. Det skadar inte att blanda in dom i tidigt stadium om man behöver hjälp. Kanske hon åtminstonde får komma till ett sk. korttidsboende som min mamma fick, innan hon ev. kan klara sig hemma igen, eller få något annat boende. Kram på dig!
GillaGilla
Tack Nillan för din omtanke och tack för sms!
Kram!
GillaGilla
Beklagar såå mycket!! ❤️😭
Jag följer din Twitter och kikade in på ditt sista foto igår.
Väldigt fin bild men blev orolig. Jag känner ju ingen av er personligen men din mamma är så gullig. Och hon brydde sig så mycket om dig, det syntes i det du berättade om henne. ❤️
Det var alldeles för tidigt för henne. Men nu är dem tillsammans igen.
Det kan vara svårt att finna tröst i den vetskapen, och att det gick väldigt fort på slutet.
Men du ska aldrig glömma att det är okej att sörja. Var så ledsen som du är. Det är inget konstigt i det…
Snyft. Kan inte hjälpa att gråta när jag tänker på vad du går igenom nu.
All styrka till dig och din mors anhöriga/vänner ❤️💐
PS. Brukade kommentera här ibland förr. Har bytt e-post sedan ett halvår och glömt hur den stavas och vad den heter… Jag som tyckt min dyslexi är borta. Hah inte helt då verkar det som…
GillaGilla
Tack för fina ord, Broken hearted! Jag har sörjt idag, gråtit, sovit och bävar inför framtiden och att vara föräldralös.
Kram på dig!
GillaGilla
Mitt varmaste deltagande. Men var glad att Ni fick möjlighet att vara tillsammans dom sista dagarna! Det är inte alla förunnat. När tiden har gått ett tag, kommer man ihåg dom roliga stunderna i livet också. Jag tänker på mina föräldrar varje dag, och när vi pratar om dom, så blir det mycket.. ”Kommer du ihåg”….En varm Kram till Dej.
GillaGillad av 1 person
Tack för tänkvärda ord, Lisa! Ja, jag är glad att jag fick några dar med mamma även om hon var på sjukhus.
Kram!
GillaGilla
Beklagar sorgen, så ledsamt ❤
Ha dé!/Kram
GillaGilla
Tack Åsa! Ja det är väldigt, väldigt ledsamt!
Kram!
GillaGilla
Kära Tofflan! Jag följer dig både här och där och misstänkte att något hade hänt. Beklagar så mycket och tänker på dig i denna svåra stund. Detta är tungt att komma igenom men man klarar det även om det tar tid. Gråt så mycket du bara kan det lättar. Kramar om hårt.
Grethe
GillaGilla
Grethe, min vän! Tack för dina ord. Jag gråter och sover och saknr.
Kram!
GillaGilla
Jag blev så ledsen att se instagrambilden hos Fästmön för då förstod jag . Mitt allra djupaste och varma deltagande till dig , till er som är nära. Jag känner er ju ”bara” via bloggen, men det känns nära.
GillaGilla
Tack kära SoP! Du gav mig så fina skyddsänglar. Mammas ängel har nu farit upp till himlen med henne så att hon får vara med pappa.
GillaGillad av 1 person
Har förstått av kommentarerna att det värsta har hänt. Beklagar din stora förlust. Vet inte vad mer jag kan säga mer än att jag lider med dig. Orden räcker inte till. ❤
Hoppas du så småningom kan finna tröst i att du var med henne de sista dagarna och att hon slapp ligga på sjukhus så länge…och att hon nu får förenas med din pappa.
Kram ❤
GillaGilla
Kära etuna1! Ja det är gott att veta at jag fick vara med henne och säga till henne att jag älskar henne innan hon sövdes. Även om förlusten är stor för mig finner jag tröst i att hon slapp lida alltför länge och att hon nu får vara med sin älskade Carl i himlen.
Kram! ❤
GillaGillad av 1 person