Tisdag kväll den 11 oktober 2016: Tungt och oroligt


 



Kära dagbok…

Mammas TV-fåtölj

Mammas TV-fåtölj hemma är tom. Själen i hemmet är borta.

Det har blivit kväll. Varje kväll när jag kommer hem från lasarettsbesöket hos mamma går jag runt i hennes hem och tänder lampor i alla rum. Det är mitt försök att få fatt i själen här i hemmet. Men mamma är inte här och jag är ensam i hennes hem. Jag hann inte brista i kväll för telefonen och det var mammakusinen B. Det kändes så gott att få prata med nån en stund!

Mamma har varit så dålig idag. Hon satt visserligen i fåtöljen när jag kom och hade petat i sig lite lunch. Klockan 14 ska hon ta sin medicin och när hon hade gjort det ville hon lägga sig och vila. Mamma lägger sig aldrig frivilligt i vanliga fall. Mammakusinen K förklarade tidigare att det vanligen är lättare att andas när en sitter upp. Mindre ångestfyllt också säkert. Även om mamma nu får blodförtunnande vill den jäkla syresättningen inte nå över 90. I kväll var den fortfarande på 88 och då höjdes syret till nio liter. Det kan var detta som gör mamma trött och lite förvirrad också.

Kycklingpaj, grönsaker och mjölk

Jag tvingade i mig paj och grönsaker.

Mamma är emellertid inte den enda förvirrade i familjen just nu. Igår hittade jag till exempel inte mitt bankkort och paniken var nära. Därför tog jag mig i kragen och gick ner i kafeterian och åt när mamma sov på eftermiddagen. Mat- och sömnbrist kan ju orsaka förvirring och jag har ju min perniciösa anemi som säkert förvärras i nuläget vilket förvärrar till exempel min glömska. Jag satt i 45 minuter med en kycklingpaj, grönsaker och mjölk. Det smakade gott, men jag hade ingen aptit alls. Så jag tvingade i mig det mesta. Jag är fortfarande, sex timmar senare, mätt och illamående. I morgon efter besöket hos mamma har jag blivit hembjuden till mammakusinen K och hennes M på kvällsmat. Människor är så snälla!

Uppe på avdelningen satt jag på en hård trästol vid mammas säng och så småningom skulle hon få andas in luftrörsvidgande, så de väckte henne. Mamma var då så slut att hon knappt orkade hålla i den lätta blåsgrunkan. Efter ytterligare vila blev det kvällsmat och då hade mamma piggnat till lite. Hon flyttades över i fåtöljen med lite hjälp, men gör faktiskt en stor del av förflyttningen själv.

Vännen M jobbar i huset och vi har haft lite SMS-kontakt under dan. Jag är rädd att jag terrar folk! M kom ner till mamma efter arbetsdagens slut och mamma blev så glad och uppåt. Sen när M hade gått sjönk hon ihop och när jag åkte från lasarettet vid 19-tiden var hon nog redo för sängen igen, trots att hon laddat för att se på Tro, hopp och kärlek på SvT1. Vi tittade först på lite nyheter, väder och sport som mamma ville se, men jag såg i ögonvrån att hon nickade till.

Jag ska också glo lite på TV i kväll, först Dicte och sen Fångade. Såväl dator som router har krånglat idag, men jag ska försöka skicka upp detta innan jag startar TV:n.

En bra kväll och en god natt önskar jag dig som har läst! Och tack för all omtanke så många visar mig!

Mörka moln över hustaken

Det har varit en ganska tung dag.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Krämpor, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tisdag kväll den 11 oktober 2016: Tungt och oroligt

  1. Jag känner så med dig, och din mamma förstås. Det är så jobbigt att se när dom inte mår bra. Håller tummarna att dom får ordning på mediciner o dosering så hon snart mår bättre igen !!

    Aptiten, jo den vill gärna försvinna, men, precis som du själv säger, det är viktigt att man äter ändå så man själv får energi också !! Kram

    Gilla

  2. Tofflan skriver:

    Tack gulliga Nillan! Du om nån fattar hur det är. Oro, stress, ledsenhet… Jag saknar nån som håller om mig när jag behöver det som mest, trots att jag är van vid ensamheten är ensam inte alltid stark.

    Tack för din omtanke!

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.