Ett inlägg om ett vin.

En kryddig italienare, med smak av smörkola, enligt mina smaklökar.
Gårdagskvällen omfattade besök på Costas. Där intog vi en grekisk middag, det vill säga kött respektive kyckling, mycket vitlök, fetaost etc. Och till det valde jag ett italienskt vin. I vanliga fall brukar jag välja ett vin från landet vars mat vi ska äta, men vinlistan visade inte upp nåt intressant. Därför föll valet på en italienare, Tommasi Graticcio Appassionato (2014). Tommasi-vinerna är det nämligen aldrig nåt fel på och jag har hittills inte smakat nåt otäckt. I dyraste laget blev dock detta vin, 390 kronor på lokal, 89 kronor på Systembolaget (nr 5354). DET är i hutlösaste laget, tycker jag, med 300 kronors påslag.
Så här skriver Systembolaget om vinet:
”Kryddig, aningen utvecklad smak med inslag av fat, torkade körsbär, kanel, russin och choklad. Serveras vid cirka 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.
Vinet lämpar sig med all säkerhet för lamm och definitivt för nöt (jag hörde inte Fästmön klaga), men fungerade utmärkt även till kyckling och, som sagt, mycket vitlök. Jag tyckte konstigt nog att smaken gick lite åt smörkola, men det var möjligen mina smaklökar som spelade mig ett spratt efter att vi intagit ett glas torrt mousserande vin till förrätten.
Till den grekiska maten smakade det här vinet alldeles utsökt. Som så ofta får även detta Tommasi-vin högsta Toffelomdöme.
Livet är kort.