Måndagen den 26 september 2016: Saliga blandningar och både höst och vår


 



Kära dagbok…

 

Bok och kaffemugg

Jag läser skönlitteratur en timme varje morgon innan jag åker och jobbar.

Att sätta mig vid datorn direkt när jag kom hem från jobbet var inget jag hade så stor lust med idag. Men här sitter jag nu och kan inget annat. Det är skönt att skriva av sig dan i den här dagboken på webben. Press och stress minskar, jag mår bättre/bra av det. Så har det nog alltid varit – förutom när jag får sårande och elaka kommentarer. Fast då har jag inte blivit pressad eller känt mig stressad utan ledsen och ibland arg. Faktum är att såna har minskat sen jag startade den här nya bloggen. De värsta trollen och plågoandarna kanske inte tyckte att det var så roligt när jag trots deras mångåriga påhopp ändå valde att fortsätta blogga. Samtidigt funderar jag fortfarande av och till på att göra bloggen privat, bara för mig själv att läsa. Men då förlorar jag den lilla kontakt jag har med yttervärlden ur ett icke yrkesmässigt perspektiv. Jag hinner inte med att ha nån större, blomstrande socialt liv i verkligheten nu. Eller hinna skulle jag kanske göra på kvällar och helger, men jag orkar inte. Då väljer jag att hämta krafter ur litteraturen. Varje morgon ägnar jag ungefär en timme åt att läsa den skönlitterära bok jag har på gång, faktiskt, innan jag åker och jobbar. Och du missade väl inte att jag till exempel hade en, två och tre bokmässande dagar i helgen? Det behövde jag!

Burk med texten Uppsalablandning

En salig blandning på jobbet.

Min arbetsdag var en salig blandning, som vanligt. En del människor för helst dialog via e-post och det blev mycket sånt på förmiddagen. Ibland fungerar det bra, ibland behöver en hellre byta ord muntiligen per telefon/mobil – helt enkelt för att frågor och problem då får svar och lösningar snabbare. Vidare fick jag boka en ny översättare för tre sidor inom ett projekt. Det blev lite av en besvikelse eftersom jag hade hoppats på att få den jag funkade så bra med. Men, jag har blivit lovad snabb leverans (i morgon) och i det här fallet är just snabbhet väldigt viktigt.

 

Fiskargubbe och gråtande barn - tavlor

En salig blandning på konsten är det på somligas kontor…

Lunchen intog jag med Duktiga AnnikaDet var inget förutbestämt, det bara blev så när jag gick ensam för att äta och hennes lunchsällskap dissade henne. Vi har nog inte lunchat ihop sen i somras. Till vårt bord anslöt Fina Finnen och det blev ett spännande och blandat samtal om allt från böcker via vin till whisky. Sånt jag gillar, med andra ord.

Eftermiddagen hade jag fått lov av chefen (!) att ägna mig åt att publicera de engelska, översatta sidorna av vår externwebb. Det var visserligen bara 16 sidor, men arbetet krävde koncentration och minimalt med avbrott. Nu blev det några smärre avbrott för att läsa och besvara mejl, förstås. Och så tog jag en fikarast med En man som heter Ove. Fast då pratade vi nästan bara jobb i form av tänkbara saker att ta upp i fredagens nyhetsbrev. Vidare gjorde jag tre kontorsbesök i divergerande ärenden och fick skratta lite åt konsten på ett kontor. Självklart är det humor i detta från ägarens sida och jag fick tillåtelse att fota den gamle fiskargubben och det gråtande barnet.

 

Bilnycklar och solbrillor med fodral

PRESTIGE står det på fodralet, till råga på allt.

Plötsligt hade klockan passerat slutet på arbetsdan. Jag loggade ur och stängde ner och plockade fram bilnycklar och solbrillor. I morse hittade jag ett tunt glasögonfodral till mina solbrillor. Jag har inte haft nåt och har i stället använt ett paraplyfodral, nåt som somliga har tyckt varit hysteriskt roligt, snudd på pinsamt. Vilken tur att Fästmön hade lämnat kvar ett fodral som jag nu kan låna – så mina arbetskamrater inte behöver häckla mig, menar jag (det har de aldrig gjort, men OM…). Det står för övrigt PRESTIGE på fodralet, till råga på allt. Ja, ja, lite prestige är det allt…

Kastanjeträd i höstskrud

Kastanjeträd i höstskrud utanför jobbet.

Min favoritårstid hösten är nu helt klart här. Jag är väldigt ledsen över att hälsporren hindrar mig från att ta härliga promenader och fota en massa. Men jag tog i alla fall ett knäpp av en kastanj som står i höstskrud nära parkeringen på jobbet. Kastanjeträd fanns det gott om i lekparken ovanför mammas och pappas hus. Som barn samlade jag förstås på kastanjer, bruna och lena som sammet. Trädet på bilden får också vara en symbol för mina föräldrars kärlek. De var ihop i 50 år och gifta i 47. Om pappa hade levt idag skulle de ha firat sin femtiosjunde bröllopsdag. Så lång tid…

 

 

Men jag vet att det finns många som har svårt för höstmörkret. Därför vill jag bjucka på en bild som min pappa har tagit och som han har kallat

”Fröken Vår.

Jag är tre år gammal på bilden – och håller förstås i… en handväska!

Fröken Vår - en bild på mig, tre år gammal, med en vit handväska i handen

Fröken Vår från 1965, återigen med en fantastisk handväska i näven.

 


Livet är kort. Men det är höst nu. Härligt!

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt, Trams, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Måndagen den 26 september 2016: Saliga blandningar och både höst och vår

  1. Jerry skriver:

    Vilken härlig bild på Fröken Vår!

    Gilla

  2. Krista skriver:

    Som sann hobbybuddhist är mitt tips att tänka att människor som klagar på andra egentligen vill klaga på sig själva, de är missnöjda med nåt i sitt eget liv men är tyvärr okloka nog att klaga på andra istället.
    Hoppas alltså du inte låter andras tillkortakommanden styra dina val och ditt välmående.
    Kul att läsa här, vill gärna fortsätta 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag tror att det är så som du skriver – människor som klagar på andra har det inte så bra själva. Det är bara att gå till sig själv…
      Nog försöker jag att stå pall och inte böja mig för andra, men ibland är det lite tufft.

      Tack snälla Krista, va glad jag blir! 😛

      Gilla

  3. Krista skriver:

    Jag hade en strumpa förut, tycker paraplyfodral var bra idé ju. Till mitt försvar var det en ovanligt fin strumpa med små pompoms påsydda baktill, inte aktuella att ha på sig om man inte hade ballerinaskor på sig, eller tofflor för all del.

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s