Kära dagbok…
Fredagskvällen rundades av med ett glas Amarone och en ny bok, Stephen Kings Väckelse.
Jag hade en skön och slapp fredagskväll när väl strykningen – som gjordes till Sabaton, Hooters och Nordman (tack, gratis-Spotify!) – var avklarad. Då kunde jag ägna mig åt livets väsentligheter: öl (en styck), ostbågar och litteratur. Ett glas Amarone slank också ner innan jag hoppade i säng runt midnatt. Ja tänk – SÅ länge orkade jag hålla mig uppe! Det är snudd på rekord en fredagskväll… Tråkigt nog började tejpen runt hälsporrefoten klia, så jag fick klippa upp och ta bort eländet innan eksemen blev för svåra. Men jag läste också ut en spännande bok, goffade godsaker, glodde lite på TV och började läsa en ny thriller. Boken har stått alldeles för länge i vänta på att bli läst – snart ett år, faktiskt. Fast jag pallade bara med 14 sidor i sängen innan ögonlocken blev för tunga och jag somnade in.
Idag har jag gått ett varv med dammsugaren efter frukost och slog mig sedan ner vid datorn – och fick ett bryskt andra uppvaknande! Ett par gamla foton låg på skrivbordet. Bered dig på en chock!
Den som känner mig vet att sport och idrott inte är min grej. Men faktum är att jag inte bara var balettdansös som barn (inget bildbevis, dock!), jag var också gymnast!!! Och jag hatade det redan då. Det jag inte gillade var gymnastikfröken som bara skrek
”Oooookeeeej!
och visslade i sin visselpipa så trumhinnorna fick spasmer. Nedan på bilden ser jag därför förvånansvärt glad ut, gymnastiserande och gymnastikdräkt till trots. Kanske är det för att jag just hade kommit på att jag kunde hålla för öronen när Sturmbahnführer gymnastikfröken lät illa..?
Jag var ungefär sex år när jag kom på att det funkade att hålla för öronen för att slippa auktoriteters skrikande. Notera mina fantastiska tåhävningar i de läbbiga sockiplasten – tåhävningarna lärde jag mig nog i baletten!
Jag var alltså ungefär sex år när jag kom på hur jag kunde slippa auktoriteters skrikande, nåt jag utsattes för i gymnastikdräkt. Då måste du förstå att jag blev riktigt paff när jag såg en annan bild på mig själv, tagen när jag är ungefär 15 år äldre. Hemkommen från folkhögskola sitter jag och klinkar på en gitarr jag hade köpt för en femtiolapp. Jag ser väldigt seriös ut. Men ta och kolla in överdelen – jag har fortfarande gymnastikdräkt!!!
Jag spelar gitarr och ser seriös ut – men har fortfarande gymnastikdräkt!!! Pilotbrillor var för övrigt inne då också, som synes.
Så snälla nån… Uppenbarligen är jag en smyg-gymnast, en sportfåne, en idrottstok..! I confess…
Livet är kort. Ibland förvånas en över sig själv.
Gå till Toffelprofilen
Det här med att somna tidigt, även om det är helg det är för mig numera vardag höll jag på att säga. Efter 22 är jag så seg och får kämpa oavsett dag, så midnatt det är ju läääänge… (;-)
Det är roligt att du lägger ut lite bilder från dig från uppväxten, sportandes eller inte… (;-) Hoppas du får en fin lördagskväll! Kramar om!
GillaGilla
Jaa, visst är midnatt länge?! Nu i morse vaknade jag kl sex, men snoozade fram till åtta. Sen tvingade jag mig att ligga kvar och läsa i två timmar. Så… vem vet… Jag kanske slår rekord i kväll och är uppe till… halv ett?!
Min pappa tog så många roliga bilder. Alla har jag inte, men väldigt många. Det är kul att visa upp dem och få minnas och skratta lite åt sig själv. 😆
Kramelutt tebax!
GillaGilla
På dig menar jag ju givetvis. Afasin har tagit stormsteg sista tiden… sorry för mitt dåliga språk.
GillaGilla
Det är lugnt. Jag fattade. Och ibland går fingret och tanken inte riktigt i takt. Jag tror emellertid det är dyslexi, inte afasi – om en nu ska märka ord… 😛 Men just det där att tanken är snabbare än fingret visar faktiskt att en är SMART!
GillaGilla