Fredagen den 9 september 2016: Tung början, färggrann fortsättning


 



Kära dagbok…

 

Servett som döljer något

Vi måste våga lyfta på servetten och fråga varandra hur vi mår – och stanna kvar och lyssna på svaret!

Det blev en tung start på fredagen. En av de pendlande kollegorna var sen till jobbet. Orsaken var en olycka på spåret i morse, nåt som fick till följd ett tågstopp. Kanske var det en obehaglig olycka eller kanske var det nån som medvetet hoppade framför tåget. Oavsett vilket kom samtalet kring fikabordet vid fredagsbullen att handla om självmord. Ingen var oberörd, några blev starkt berörda. Men vi var eniga om att det är viktigt att våga fråga hur arbetskamrater mår – och att våga stanna och vänta på svaret. Diskussioner som denna vi inledde dan med är mycket svåra, men också guld värda. Vi måste våga bry oss om varandra.

Igår kollade jag på första delen av en ny säsong av Djävulsdansen på SvT1. Totalt blir det tre delar den här säsongen. Jag bloggade inte om avsnittet för dels hade jag inte tänkt titta, dels kändes det för svårt. Men den som orkar bör titta, tycker jag. Det handlar om att må dåligt psykiskt, så dåligt att det faktiskt kan leda till att en gör andra och/eller sig själv illa eller till och med tar livet av sig.

Det var kanske att jag tittade på programmet som gjorde att gamla saker kom tillbaka i skallen under morgonens diskussion. Saker, som jag inte har glömt, men lagt bakom mig. Saker som… de gånger jag stod vid järnvägen och tänkte… kliva ut… framför tåget. Det är inte så länge sen. Det skedde under De Sju Svåra Åren, de år jag hoppas att jag har lagt bakom mig nu.

I morse enades vi om att det enda jag/vi med säkerhet vet är…

  1. Jag ska leva resten av mitt liv med mig själv.
  2. Vi ska alla dö.

Det är viktigt att kunna lita på sig själv, men en person vid fikabordet i morse beskrev hur opålitligt jaget blir när en drabbas av svår ångest. Och jag fyllde i med detta med unga människor som avslutar sina liv innan de har hunnit leva. När nån berättade en historia om en ung människa som ångrat sig, men där hjälpen kom försent, var ingen av oss oberörd.


 

Bulle

Den la sig som en klump i magen.

Hur ska jag nu kunna skriva om resten av min dag efter detta tunga? Min fredag blev bra. Jag var trött i morse och klev inte upp förrän klockan var 6.18. Under förmiddagen publicerade jag mitt nyhetsbrev. Det krånglade lite, men jag fick snabb hjälp. Till nästa gång bör såväl text som bild publiceras utan strul. Hoppas vi…

Min fredagsbulle låg som en klump i magen. Jag tog en kaffe till – och magen har – ta i trä – hållit sig lugn. Under förmiddagen hade jag kontakt med en översättningsbyrå vi har avtal med. Nu är översättningen av våra webbsidor beställd. Leveransen kommer vecka 38, det vill säga inte nästa vecka, men nästa.

 

Squash med tomater, yoghurtsås och saffransris

Färggrann lunch bestående av squash, tomater, persilja, yoghurtsås och saffransris. Den var lika god som den såg ut!

Min lunch blev synnerligen färggrann, för även om jag goffat bulle behövde jag äta mat. Lunchen är min vardags huvudmål, så den är viktig för mig. I helgen ska jag i alla fall laga mat – spaghetti och kycklingfärs på nåt ännu inte bestämt sätt.

Under eftermiddagen förberedde jag mig en del inför nästa vecka när jag har såväl kurser som flera viktiga möten. På måndag och tisdag förmiddagar går jag kurs i verktyget vi använder för vår externwebb. Jag ska gå grundkursen. Visst låter det lite märkligt med tanke på att jag har varit med om lanseringen av en ny webb?! Jag hade aldrig klarat det utan god hjälp, men jag har också gjort en hel del själv! På tisdag eftermiddag ska jag sen flaxa vidare till redaktörsmöte för intranätet. Onsdagen inleds med två möten och resten av tiden visar jag upp mig på Blåsenhus rent generellt (den veckans halvdag) där mötena för övrigt hålls. På torsdag förmiddag har vi avdelningsmöte och jag förväntas skriva minnesanteckningar. Men sen… sen är det fredag igen. Igår la jag in om en semesterdag – idag blev min ansökan beviljad! Jag vet ännu inte vad jag ska göra under min semesterdag. Det är skönt att den är blank.

Vad jag gör i kväll vet jag däremot med säkerhet: jag tar itu med min enorma strykhög. Sen vilar jag ut i bästefåtöljen med ostbågeskål, en kall öl och de sista 100 sidorna av min bok på gång. Kanske ser jag Grantchester klockan 21.30, SvT:s fredags-deckare där en prälle och en polis samarbetar.

Men vad gör DU i kväll? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Eller kommentera nåt annat i inlägget ovan.

 


Livet är kort. Det är en gåva, glöm aldrig det!

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Fredagen den 9 september 2016: Tung början, färggrann fortsättning

  1. Agneta skriver:

    TGIF!
    Igår hade jag ”ärvt” din huvudvärk med tillhörande illamående, så det blev Alvedon till middag…sedan lite stödvila (två timmar!!) och en dusch, och en timme tv-gloende, sedan sängen igen.
    Idag är jag som vanligt igen, och kvällen har hittills inneburit god mat, gott vin, och nu är det vinet som är kvar + GODIS :-)!
    Life is good!
    Ha en trevlig helg – i morgon går jag och J med kidsen på räddningstjänstens ”Öppet hus” här i byn, Anna jobbar så Johan är nog glad att få lite vila ett par timmar tänker jag ;-).

    Gilla

  2. Tofflan skriver:

    Nej så trist med huvudvärken. 😦 Men min gick över på en kväll och sen blev jag fit for fight igen. Min vecka har slutat allvarsamt och bra, precis som det står i inlägget.

    Ostringar blandade med heta, små spinkiga ostbågar är blandade i en skål och ska avnjutas nu med en öl och min bok. Godis finns inget – JO! Anna har ju godis i mitt skåp (om hon inte tog med sig det hem idag…)

    Så underbart det låter att få vara mormor och morfar! Era barnbarn och deras päron måtte älska er. Härligt! 😛

    Gilla

  3. imsevimse skriver:

    Jag tittade på ”Djävulsdansen”. Tungt att se förstås, men nödvändigt. Tror att vi oftast låter bli att fråga hur någon mår, för att vi inte klarar av att bemöta svaret.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja det var tungt att se och jag hade inte tänkt titta, men… är glad att jag gjorde det.
      Det är det jag menar med det jag skriver om att vi måste våga vänta på svaret. Det där att vi inte kollar av hur nån egentligen mår, för vi klarar inte av svaret om personen svarar ”Dåligt!”, typ…

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.