Ett inlägg om en bok.
Trots att jag tyckte att den första delen om Anna och Mats, Ur vulkanens mun, var deprimerande kunde jag inte låta bli att läsa uppföljaren, Anna och Mats bor inte här längre. Helena von Zweigbergk är författaren bakom böckerna där hon i den första delen beskriver ett äktenskap i sönderfall. Den andra delen, som kom ut fyra år efter den första, utspelar sig efter det totala sönderfallet, det vill säga under skilsmässan. Båda böckerna hittade på second hand, på Röda Korset.
När den här boken börjar håller Anna och Mats på att dela upp och packa sitt forna gemensamma hem. De ska skriva under skilsmässopappren. Därefter väntar ett halvårs tid innan de formellt sett är skilda. Läsaren får följa parets separata liv, både som nyblivna singlar och som ensamstående föräldrar till skilsmässobarn. Mats är redan inne i en ny relation, medan Anna tar det lite mer piano.
Den här gången får vi veta mer om hur Mats känner. Det gör att jag gillar boken mer än den första delen. Samtidigt är Anna lite för positivt skildrad, vilket kanske har att göra med att författaren själv är kvinna – det är lättare att identifiera sig med nån av samma kön. Samtidigt undrar jag vad som händer med Annas famlande relation. Det känns som om författaren släpper den lite plötsligt. Men jag tycker att såväl Mats som Anna är realistiskt och trovärdigt skildrade. Sneglar jag på egna upplevelser blir det ganska många bekanta… återseenden.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort. Kärleken är evig. Men föremålen växlar.
Gå till Toffelprofilen
