Söndagen den 28 augusti 2016: Kontemplation eller grubblerier

 

---

Kära dagbok…

 

Ett av fyra foton på mig från sommaren 1970 när jag var åtta år. Här är jag på läger och har skadat mig lite. Pappa tog bilden som senare hamnade i ett fotoalbum han gav mig när jag fyllde 30 år.

Strax efter klockan sex vaknade jag i morse. Det är inte OK en ledig söndagsmorgon. Jag somnade om och vaknade ett par timmar senare. Låg och kontemplerade. Eller grubblade, skulle andra kanske säga. Jag blev väldigt glad när vännen ringde igår kväll, men det fick mig att tänka bakåt i tiden. Hela 46 år bakåt i tiden, då, när jag hade lämnat min andraklass för att hoppa över den till klass 3D.

Hoppet innebar inte bara nya klasskamrater, det innebar en ny skola och en ny lärare. Jag var åtta år och jag upplevde för första gången stress. Stressen handlade om att allt var så nytt, klasskamraterna kändes så mycket större och äldre, fröken var inte nån barnfröken. Och så var det det här med matten. Matte var det enda ämne jag hade svårt för. Det var också det enda ämnet jag fick plugga under sommarlovet fram tills jag skulle hoppa över en klass. I min nya klass var matte ett viktigt ämne. Varje vecka skulle alla på egen hand jobba med vissa avsnitt i en särskild mattebok. Det stressade mig oerhört. Till sist gjorde jag mig sjuk. Ont i magen. Hamnade på sjukhus. Blindtarmsopererades. Det var nåt fel på blindtarmen, visade det sig. Men ändå. Jag tror att stressen och min egen press på mig själv hade stor del in det hela.

Jag tänker lite grann utanför ramarna för jag vill göra ett bra och professionellt jobb och får inte sumpa mina chanser.

Nu är jag lite i samma läge. Jag är fortfarande ganska ny på jobbet, jag är provanställd och vill göra rätt och jag har mycket att göra. Dessutom får jag inte sumpa den här chansen, för det här jobbet är det roligaste jag har haft sen det jag hade i början av 2012 på en av institutionerna på SLU. Stressen och pressen har tagit sig fysiska uttryck som yrsel och huvudvärk. Jag tror inte att det finns några fysiska skäl. I morgon bitti ska jag ha ett samtal med min chef. Det sker på mitt initiativ, men jag är glad att hon uppfattade att det var angeläget. Jag vill nämligen göra ett bra och professionellt jobb. Kanske gjorde jag nåt helt galet som bad om det här samtalet, kanske är det rätt gjort. Jag har en viss idé om hur stressen och pressen kan lätta, tänker lite grann utanför ramarna, men jag har ingen färdig lösning.

Kaffe och boken Pianostämmaren vid sängen. Notera budskapet på underlägget också! Det såg jag inte förrän jag tagit bilden.

Nu kan jag inte göra nåt mer kring jobbet förrän i morgon. Samtidigt tumlar tankarna runt kring morgondagens möten (fyra stycken) och det jag ska utföra däremellan. Genom att kontemplera – eller grubbla – och även skriva ner det jag tänker på i det här inlägget har jag kommit framåt trots att det inte verkar så för utomstående. Jag läser en bra och spännande bok och har också tillåtit mig två timmars läsning i sängen fram till lunchtid när det blir frukost – som vanligt på helgen.

Det är lite sämre väder idag och ingen direkt sol. Jag borde ta en promenad, men eftersom foten inte är tejpad vågar jag inte det. Hälsporren har plågat mig ganska mycket den senaste veckan. Så jag blir väl hemma och läser och ser det inspelade avsnittet av Tyst vittne från i fredags. I kväll ska jag grilla lax i pannan jag fick i julklapp från mitt förra jobb.

Jag önskar dig en skön söndag! Och som alltid är du som är den du utger dig för att vara välkommen att kommentera det här inlägget.

 

---

Livet är kort. Läsning ger annat att tänka på.