Fredagen den 26 augusti 2016: Göra rätt saker


 



Kära dagbok…

 

Bilköer

Bilköer är utmattande.

Jag är så trött. Men det får en vara när det är fredag och en har jobbat en hel vecka. Igår kväll var jag så borta i kolan att jag satte glasögonen som korrigerar min närsynt på näsan trots att jag fortfarande hade linserna, som korrigerar samma sak, i ögonen. Jag trodde att jag hade fått en akut synskada. Riktigt obehagligt var det.

Det har varit en utmattande vecka av flera anledningar. Bland det jobbigaste är att sitta i bilkö hem. Det är också jobbigt att köra och vara alert efter en hård arbetsdag. Det verkar som om var och varannan bilist har fått sina körkort på postorder. Igår var det en bilist i en tjänstebil från Vattenfall som svängde ut från en väg som egentligen inte var en påfart, från vänster, över två heldragna linjer och rakt framför fronten på min bil. Hade jag inte varit tillräckligt vaken och sänkt farten hade Vattenfallaren kört in i min vänster framdel. Strax efteråt var det en bilist som låtsades att det var tvåfiligt på en sträcka fast det inte var det. Jag blev tvungen att försöka bromsa trots att jag hade en bil bakom ganska nära. Ja, det är ett under att såväl Clark Kent* som jag kommer hem helskinnade…

Mjölk och smörgås

Gårdagskvällens middag.

Så mycket på gång har det varit den här veckan att orden inuti mest tumlar runt och knappt kommer ut. Många av dem stannar kvar där inne och det mår jag inte så bra av. Det glädjer mig i vart fall att jag får ord och förtroenden från andra, att min hjälp och mitt stöd som medmänniska också söks, inte bara mina yrkeskunskaper. När det handlar om goda, fina människor vill jag orka och räcka till. Ibland gör jag det, ibland räcker jag till och sen tar jag slut. Nån gång kör jag på reserven. Det är dessa gånger när det inte blir så bra mat på lunchen och mackor till middag.

I morse vaknade jag med en yrsel som jag inte har känt så kraftigt tidigare. Jag drog åt vänster. Det hjälpte inte att dricka kaffe och läsa en stund här hemma innan dan brakade igång. Yrseln i kombination med ett lätt illamående gjorde att jag kollade med chefen när jag kom till jobbet om jag fick ta ett par timmars flexledigt i eftermiddag.

Boken I stället för dig och kaffe

En stunds läsning och svart kaffe hjälpte inte mot yrseln i morse.

Jag har försökt ligga ner och vila när jag kom hem efter jobbet, men det går inte. Inte för att yrseln blir värre utan för att jag inte kan koppla av. Jag har bett om ett kort samtal med chefen. Hon har svarat att vi tar det direkt på måndag morgon om det funkar. Det känns bra. Då ska jag kolla av om jag verkligen gör rätt saker och om en nödlösningsidé som jag har. Jag vill inte bli sjuk av jobbet, jag vill fortsätta gilla det så mycket som jag gör.

Min arbetsdag har inneburit att jag har producerat och publicerat ett nyhetsbrev som sen behövde rensas från lite HTML-kod, jag har varit blåslampa på duktiga medarbetare så att ett massutskick till vissa studenter från mig har gått iväg idag och så har jag deltagit i ett projektmöte och ett arbetsmöte. Det är så svårt att delta i projektmöten, för ibland är projekten långt gångna och har kanske inte haft nån deltagande kommunikatör med innan. Eller så är förväntningarna att jag ska var en väldigt producerande kommunikatör i just ”deras” projekt. Det kan jag liksom inte vara i alla projekt där jag gästspelar, men jag kan tala om det strategiska med berörda och upprätta planer om det som bör göras och kanske göra smärre insatser. Tiden räcker inte till annars och yrseln blir ett faktum. För min del blir ”studentprojektet” ovan liksom nya webben, som lanseras på onsdag, prio ett för dessa två ligger närmast i tiden. Andra saker får jag liksom beta av. Sen. Om nu sen kommer…

Klocka med krossat glas

Kommer sen sen..?


När jag backar och läser vad jag har skrivit
inser jag att jag sätter fingret på det min chef måste peka ut: gör jag rätt saker? Gör jag inte rätt saker får jag stuva om. Och gör jag fel får jag göra om och göra rätt. Visst låter det enkelt? Men hur det blir i praktiken vet vi ju att det är som en helt annan femkrona… I nästa inlägg lyfter jag två ”fall” i praktiken!

Nu tvättar jag och strax ska jag bädda rent. Det är inte att vila, men är det rätt saker som jag behöver göra nu.

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort. Jag reflekterar över att jag måste använda den korta tid jag är här på bästa sätt.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s