Ett inlägg om en viss trädgård i Uppsala.
En Dahlia, alldeles gratis att beskåda, i Botaniska trädgården.
Jag hade två viktiga presentationer i morse på jobbet. Först hittade min dator inte nåt nätverk, vilket var oerhört stressande, men ändå nåt jag hade räknat med. Tre minuter före utsatt tid fick jag igång skiten kontakt! Avdelningens nya webbplats och avdelningens kommunikationsplan antogs med ett par smärre justeringar. De flesta fick jag till innan jag hastade iväg för att träffa en person jag var nyfiken på för en arbetslunch i Botaniska trädgården.
Eftersom jag plötsligt fick en hel kvart över skenade jag in i Tropiska växthuset. Det ligger som en diamant i Botaniska trädgården. Och Botaniska trädgården i sig är ju en verklig oas som ligger ganska centralt här i Uppsala, bakom Slottet. Trädgården är gratis att besöka, växthuset har en entréavgift på 50 kronor om en inte som jag bara kan promenera in genom att visa upp mitt Campuskort eftersom jag är universitetsanställd. Det är en stor förmån!
Jättenäckrosen Victoria finns inne i Tropiska växthuset och ska snart blomma!
Grönt är skönt. Den här växten finns också inne i Tropiska växthuset.
Det allra häftigaste i Tropiska växthuset är förstås jättenäckrosen Victoria. Den ska faktiskt till att blomma snart, nåt den gör högst en gång om året och bara på kvällen. Därför har växthuset kvällsöppet klockan 18 – 21 torsdag – lördag den här veckan. Det är enda chansen att få se blomningen!
Just idag var min stressnivå uppe på high, men genom att flanera en stund i trädgården och inne i växthuset kom jag ner till normal nivå. En oas för själen… Därefter hade jag ett alldeles förträffligt lunchmöte där jag kände att jag fick en mentor i universitetsvärlden. DET var stort!
I morgon till lunch ska jag ha ytterligare ett möte. Då ska vi prata film. Jag jobbar på en otroligt häftig arbetsplats…
Lite visuell njutning lämnar jag dig med ifall du inte har möjlighet att besöka Botaniska trädgården och Tropiska växthuset!
Livet är kort. Trädgårdar och blommor är oaser för själen. Och att få en mentor är stort! (Fast h*n vet det förstås inte, men ändå.)
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 