Ett inlägg om en bok.
Tove Alsterdal
är en författare som jag har hittat till ganska nyligen. Och hon imponerar! Hennes bok I tystnaden begravd kändes oroväckande tjock, men faktum är att jag slukade den på ett par dar. Deckare, kriminalroman, thriller, spänningsroman, släktkrönika… Den här boken är så mycket mer insåg jag i morse när jag slog ihop dess pärmar för sista gången. Den var helt klart värd den femma jag köpte den för på Röda Korset…
Tre till synes av varandra oberoende personer och berättelser inleder boken. Den ena handlar om Lapp-Erik, Sveriges snabbaste skidåkare en gång. Nån klyver hans huvud med en yxa. I Sankt Petersburg skjuter en gangster ihjäl sin bästa vän och flyr sen. Och så Katrine, vars mamma är dement och plötsligt börjar tala finska. Bland mammans post hittar Katrine flera brev från en mäklare angående ett hus i byn Kivikangas i Tornedalen. Katrine är journalist och har nyligen blivit arbetslös. Hon beslutar sig för att åka upp och titta på huset. Sen dras hon in i en historia om sin släkt. Vem var hennes morfar och vad hände med honom? Det är en av frågorna hon faktiskt får svar på.
Den här boken är riktigt spännande hela tiden. Mordgåtan är bara en av flera gåtor i boken och egentligen inte kärnan i berättelsen. Intrigen är spännande upplagd och den är välskriven. Två irriterande korrekturfel, som jag misstänker är rena stavfel, upptäcker jag, men för en gångs skulle låter jag dessa inte dra ner slutomdömet.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
