Fina verktyg och hjälpredor


Ett akututryckningsinlägg.


 

Det blev en märklig kväll, denna. Först roade jag mig med att ta reda på priset på en ny mobil eftersom min börjar bli pensionsmässig. Dessvärre har jag fått ett problem med bilen som kanske kostar en del och då får ny mobil komma senare. Mitt i sommaren, det vill säga semestertider, gör emellertid att jag får vänta och se. Och hoppas att Clark Kent* inte blir sjukare och dör innan vi kommer till bildoktorn… Suck…

Några nära och kära har det tungt på lite olika sätt just nu. En del kan jag inte hjälpa, andra kan jag underlätta något för. Det är svårt att hantera när nån säger att h*n är deprimerad. Jag kan liksom inte ta tag i andras liv åt dem. Jag får dåligt samvete av olika skäl, men den enda som kan förändra saker är i det här fallet den det berör. Jag kan inte göra det åt personen. Men jag kan finnas till och lyssna – när jag inte jobbar eller finns till för andra. Det går liksom inte att hjälpa hur många som helst samtidigt.

Nån som jag däremot kunde hjälpa lite i kväll var Fästmön. Jag anade ett stråk av desperation, stor trötthet och närheten till bristningsgränsen. Därför slängde jag på mig kläderna igen och tog en tur ut till den gudsförgätna Himlen. Anna har bott där i nio år, nästan, och i kväll var det tämligen ofattbart för mig. Om folk här vill göra sina barn föräldralösa i förtid genom att röka är det en piss i havet jämfört med folk som spelar byhålerock – från två håll och olika låtar – samt skriker i mobilen med högtalaren på. För att inte tala om dem som torkar av sig bajs… ja, du läste rätt: BAJS! – på bänkarna där vanliga människor sitter… Asså, jag tror att det blir väldigt skönt för Anna att flytta…

Jag fick använda några av mina fina verktyg i kväll, i alla fall. Alltid något. Nu funderar jag på att skaffa verktygsbälte också… Fast mina verktyg är ju elektriska alt. batteridrivna, förstås. Såna har man inte i nåt bälte.

Detta bildspel kräver JavaScript.


En ovillig del till en takfläkt 
fick plötsligt ge sig när vi med gemensamma krafter – och verktyg – gav oss på den. Dubbelsängen gick nästan samma öde till mötes. Den monterades ner. Då var det väldigt praktiskt att vara två. Sen fanns det tre fyrbenta, håriga hjälpredor som sprang omkring och gärna ville vara med på ett hörn. Annas sovrum tycks vara katternas favoritrum – kanske för att de inte får vara där inne i vanliga fall (eller också får de det och hoppar i sängen eller nåt).

Lilla Citrus ville ner i en flyttkartong och packa upp dess innehåll. När hon inte fick det ville hon hoppa till favoritstället nummer 2, överst på en stege. Det fick hon inte heller eftersom stegen skulle användas. Lilla fröken blev då rejält sur och la sig på en matta – i bokhyllan. Ja, jag sa väl att min kära fästmö är inredningsexpert? (Matta i bokhylla, hö hö hö!)

Lucifer var mest intresserad av mat. Trots att de fick sin middag när jag var där kunde han mycket väl tänka sig en bit av de två rostade mackorna med ost på som jag hade tiggt till mig av Anna.

Och så mamma Mini… Hon satt i köksfönstret och tittade längtansfullt ut. Sen sprang hon än hit, än dit, för hon känner på sig att det är en stor förändring på gång… Jag bara önskar att jag fick följa med…

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort. Fina verktyg hjälper inte mot allt.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Familj, Personligt, Trams och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Fina verktyg och hjälpredor

  1. imsevimse skriver:

    Bajs på bänkarna!?! Va?! Vad är det för folk som gör så? Min hund hittade ett par byxor fulla med bajs på trottoaren igår. Han mumsade glatt i sig bajset! Sen blev det duschen!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja alltså det var nog ett barn som kladdade med sin egen skit, men det visar ju bara att föräldrarna sket (!) i barnet. Annars hade nog både blöjan varit bytt och barnet okladdigt.

      Fy vilket äckligt fynd igår! 😮 Då förstår jag K:s raggarfrilla!!! 😛

      Gilla

  2. lisa skriver:

    Blir inte många pussar hos Imsevimse, där på ett tag förstår jag. Jaha, flyttning på gång. Finns väl inget värre. Men,när det är gjort, bara att pusta ut. Och montera köksbord och säng. Annat får ordnas när man orkar. Satt och funderade, jag har flyttat 7 ggr.. Och där jag nu bor, i ett hus i skogen, sen 17 år, flyttar jag ut med fötterna före, som dom brukar säga. Sista flytten hit, var jag sjuk,städade ut gamla huset. Flyttlasset gick, och jag gick och la mej i nya huset. Kartongerna stod kvar med sitt innehåll 6 månader senare..(Hade bara tagit upp det nödvändigaste)..Då var det december, och började tycka att, var är ljusstakarna? Hade gått med ont i benet några dagar, och seen blev det fart, 40 gr feber, i ljumskarna hade jag en falukorv på varje sida. Fick egentligen aldrig veta vad det var, mer än en inflammation.? Sjukskriven 2 månader, men orken kom inte tillbaka förrän flera månader senare. Så när Du skriver att din älskade Anna är trött och slut förstår jag precis! Hälsningar till Er bägge, och hoppas Ni har ordentlig hjälp att bära!! Och glöm föralldel inte att rapportera hur katterna ”snosar” in sitt nya hem!!!! Dom är ju för söta!!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Nu är det ju Anna som ska flytta och jag är bara delar av ”hjälpen”. Tyvärr får jag bo kvar här tills vidare, för Annas nya hem är mindre. Det blir spännande att se hur katterna trivs.
      För egen del drömmer jag om det du har – ett hus i skogen. Fast jag skulle gärna bo där med Anna och katterna, förstås. 😛

      Gilla

  3. Det är sant, man kan bara hjälpa andra till en viss gräns. Ofta genom att helt enkelt lyssna och finnas där. Men så måste man se till att själv hålla huvudet över ytan också och då kanske inte alltid energin räcker till för att hantera även andras problem.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jo och en måste ha tid och ork att lyssna på andra också. Idag, t ex, fick jag höra en hemsk historia ur verkliga livet. Då kan jag inte låta bli att fundera över varför andra tar så hårt på… småsaker. Men allting är relativt och alla har vi känslor kring det vi upplever. Vi ska inte förringa eller förneka andras känslor och upplevelser.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s