Morden i Midsomer: A dying art


Ett inlägg om en TV-serie.


 

Det blir ingen sommar utan Morden i Midsomer, eller hur?! Förra veckan var det tydligen nån annan årstid, för då visade SvT inget långfilmslångt avsnitt. Men idag är det sommartisdag igen och jag hällde förväntansfull ner mig i bästefåtöljen klockan 21 för att se kvällens avsnitt, med undertiteln A dying art. Jag hade kvällen till ära också införskaffat biogodis eftersom det blev ganska dåligt med godis den gångna helgen. Och godis är ju gott!

Morden i Midsomer 2016

Karaktärerna Charlie Nelson, Kam Marimor och John Barnaby i Morden i MIdsomer 2016.


Konst och kultur var teman för kvällens film. 
En skulpturpark ska invigas, men invigningen blir allt annat än trevlig när den som är initiativtagare till parken hittas mördad i en av skulpturerna. Barnaby och Nelson börjar nysta i fallet. Det visar sig vara en soppa av otrohet, lögner och snikenhet. En byförening mot skulpturparken misstänks först, men verkar ganska snart vara minst tänkbar att ha en mördare bland sig. Ytterligare personer faller offer för mördaren och alla hamnar de i nån av parkens skulpturer.

Jag hade lite svårt att hänga med under den första halvtimmen. Det var nämligen ett herrans liv här i environgerna – folk som spikade, ungar som skrek i falsett i stället för att prata med varandra och så cigarrettrök som slingrade sig in genom min öppna balledörr* eftersom nån bara måste utöva sin last i närheten av min dörröppning. Men… jag tycker att Barnaby och Nelson ägnar hela filmen åt gissningar. En efter en misstänks – och mördas. Till sist återstår nästan bara en möjlig mördare. Och Barnabys lilla tal om varför han blev polis känns ju lite… sisådär med tanke på vad som händer i vissa stadsdelar här i Uppsala. Dessutom undrar jag vad regnbågsflaggan gjorde i slutet av filmen…

Nja, Toffelomdömet blir medel och då är jag nog i snällaste laget.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


*balledörr = balkongdörr

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Film, HBTQ, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Morden i Midsomer: A dying art

  1. imsevimse skriver:

    Jag såg den där flaggan och tänkte att jag måste sett fel eller somnat och hamnat i ett annat program!

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.