Onsdagen den 13 juli 2016: Trött, tungt och trevligt


 



Kära dagbok…

Mörka moln vid jobbet

Det är lite tungt… väder…

Det är verkligen perfekt att jobba nu. Perfekt väder, vill säga. I morse var jag ännu tröttare än igår och jag har en svag huvudvärk som ligger och lurar innanför pannan. Det har säkert med vädret att göra nu. Vädret är otroligt tungt – och då känner jag mig tung, otymplig och trött. Lite avundsjuk ska jag erkänna att jag är på alla som är på väg ut på semester eller som har haft ledigt. Inte mycket, men lite. För trots allt har jag jobbat sen i september (fast inte här, dock). Det hjälpte inte fullt ut med de veckor jag var mellan två jobb heller. Det är ju ingen ledighet att vara arbetslös. En är hela tiden uppe i varv och oron minskar inte precis vartefter dag läggs till dag utan inkomst. Nu känner jag att jag i alla fall kan vila och slappna av lite i oron. Kanske är det därför tröttheten kommer också? Samtidigt är jag säker på att jag skulle bli sjuk dag ett om jag tog semester. Ledighet och jag är inte alltid… kompatibla… Så tröttheten till trots är jag glad att jag jobbar, att min vardag har ett vettigt innehåll och att jag har en social tillhörighet – även om det känns lite tungt rent allmänt för tillfället.

Jag fick inte ett enda kommentar på min undran i gårdagens dagboksinlägg, så jag lägger ut den igen:

”Jag bara undrar var alla som tjatade på mig att jag inte skulle sluta blogga är.

Tejpad fot

Hälkudden är ”intejpad” sen igår eftermiddag.

Intressant är att tre personer, varav en person är nån jag aldrig har träffat, har hört av sig via andra kanaler och vill träffas. Jag vill gärna träffas, men slingrar mig lite. Det är svårt att få tiden att räcka till, som vanligt. Och jag är trött om kvällarna. I kväll ska jag utfodra husdjuren jag passar samt vattna innan jag ställer mig vid strykbrädan. Sen ska jag förbereda för renbäddning i dubbelsängen i morgon. Enkla små vardagssaker som kanske inte tar jättelång tid, men som ändå… tar tid och kraft. I helgen som kommer hinns inte allt med, för på lördag är jag bjuden på garden party med familjen i Slottsträdgården. På söndag är det kanske dags att ta en promenad med snabeldraken*… om jag orkar. Att stå vid strykbrädan och att dammsuga är inga tunga sysslor, men med en hälsporre som är synnerligen obstinat för tillfället blir det besvärligt. Emellertid känns den ”nya” tejpningen mycket bättre än den ordinarie, så jag ska försöka få till den själv när det är dags att byta. Det nya i det hela är att själva hälkudden är intejpad eftersom jag har trampat ut den. (Visst låter det skönt..?)

Jag försöker förklara tröttheten och tidsbristen för somliga som väldigt gärna vill träffas. Det är roligt att vara ”eftertraktad” på det viset, men samtidigt känns det som att mina svar inte riktigt accepteras. Nån tog det faktum att vi inte kan höras via e-post igen som en inbjudan till att ringa. Nä, jag orkar inte. Hur ska jag förmedla det utan att såra och låta urtråkig?

Urtråkigt är det faktum att jag inte kan logga in i nån av mina mejlboxar fortfarande. På lätt svenska: jag kan varken läsa min e-post eller mejla. Kanske läser nån på spray.se den här bloggen och såg min irritation och bild igår. Idag har supporten nämligen uppdaterat sitt driftmeddelande. Fast… det är inte till det bättre… De stavar inte ens bra. Nu närmar det sig 48 timmar – två dygn – utan fungerande e-post för min del…

Detta bildspel kräver JavaScript.


På jobbet fungerar alla system som de ska – ta i trä. 
Min förmiddag ägnade jag tillsammans med Duktiga Annika åt att gå igenom hennes synpunkter på mitt förslag till kommunikationsplan. Äntligen nån som förutom mina chefer kommer med vettiga synpunkter! Jag ska få ett underlag till en text som ska in och utöver det har jag under eftermiddagen lagt in några ändringar och tillägg. Tungt huvud gör emellertid att det är segt att tänka och det går inte lika snabbt att få till vettiga formuleringar. Formuleringarna i sig blir inte heller så bra som jag önskar. Tål att fundera vidare på, tror jag.

Nu är det nerförsbacke till helgen, men innan dess ska jag ha ett möte i morgon förmiddag kring en annan kommunikationsplan jag förväntas trolla fram trots min tröttma**. Sen är det fredag igen. Jag och en kollega ska luncha på ett för mig nytt ställe, Heat. Trevligt! Trevlig var också dagens lunch. Duktiga Annika och jag tog med oss Matte Matik och for till thaicontainern på SLU. Kycklingspetten är fortfarande sagolika, men jag skämdes för att fota dem så du får se en bild från den gamla bloggen av rätten.

Kycklingspett

Sagolik lunch idag även om bilden är gammal!


Ha en fin onsdagskväll!


*ta en promenad med snabeldraken = dammsuga

**tröttma = en kombination av trötthet och koma

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Onsdagen den 13 juli 2016: Trött, tungt och trevligt

  1. uppsalaewaEwa skriver:

    Här är jag! Det är roligt att du fortsatt blogga. Jag läser din blogg med stort nöje och tycker den är både roande och intressant. Bra med alla recensioner och kul att höra om din vardag. Även jag efterlyser kommentarer på min nlogg men med så få läsare förväntar jag mig inte så mycket.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Trevligt att se dig, Ewa! 😛
      Jag läser nästan inga bloggar längre av det skälet att jag har svårt att hitta intressanta och välskrivna bloggar. Din blogg läser jag, men jag surfar inte in varje dag som tidigare utan ett par gånger i veckan.
      Mina läsare är nog mest är folk som inte bloggar. Vet du vilka dina läsare är?

      Gilla

  2. lisa skriver:

    Jag läste igen det du skrev igår. Tragiskt, egentligen. Du har haft Dina belackare under tiden Du varit arbetslös. Vad jag förstått av dina skriverier (har bara följt Dej under ett år,tror jag) så mår ju en del jättebra när det går dåligt för andra, gamla arbets (kompisar) t ex. Oavsett vad som hänt ska man hålla hakan högt! Man gjorde det man tyckte var rätt, då. Och för att inte skiten ska falla på andra runtomkring, så tar dom avstånd. Skydda sitt eget arschel, är ju enklast. Nu har Du fått ett nytt jobb. Jättebra!! Jag hoppas innerligt att ”dom 7 svåra åren” är slut, och önskar Dej ett STOOORT lycka till!!!!! Och hälsa till Din Anna. Jag fortsätter att följa Dej.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Hej Lisa och tack för dina ord! Jo, det finns folk till allt. En del bara älskar när det går dåligt för andra så att de kan få häckla en lite här och var på nätet. Det snackas mycket om näthat när det gäller unga personer. Mina erfarenheter är att det är de äldre – som borde vara klokare! – som är värst. Jag själv är inget undantag. Jag var rätt taskig i början, men det är över sju år sen och jag lärde av mina erfarenheter.

      Det finns f d kollegor som byter trottoar när vi möts. Ändå är det inte jag som har gjort nåt fel. Jag hade kunnat driva saken till domstol och troligen fått rätt, enligt jurister. Men det hade troligen i slutänden inte förändrat Det som hände.

      Jag är jätteglad för mitt nya jobb OCH för att det är så roligt och utvecklande! Hoppas bara att provanställningen på sex månader övergår i en tillsvidareanställning. Först då vet jag att De sju svåra åren är över på riktigt.

      Tack än en gång för dina ord och för din kommentar! Jag blev så glad!

      Gilla

  3. KaxiMaxi skriver:

    Att aldrig ha semester är vidrigt, när jag läste ditt inlägg, ja du har ju skrivit om det tidigare också, så sved det till. När jag började räkna åren så har det gått åtta tio år sedan jag hade något som liknade semester. Har man inte varit med om det stora utanförskapet kan man nog inte förstå hur mycket man både behöver och längtar efter ett avbrott från en tuff vardag. Eller ska jag räkna de otaliga sjukhusvistelserna som semester? Du vet att jag är en trogen följare och att jag försökt hålla kontakten med Dig som jag uppskattar. Jag försöker vara en anständig människa så gott det går, men ibland finns det orsaker till att jag inte kan skriva.

    Ha det bra!

    KRAM

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag har inte gjort nån utlandsresa på 20 år i år. Anna och jag har åkt då och då till Stockholm och förra året kunde vi åka till Nora och stanna över natt och gå Maria Lang-vandring tack vare en generös läsare. Ens referensramar krymper när en inte kommer hemifrån, men jag är glad att jag har ett jobb så att jag får åka iväg dit fem dar i veckan. Jobbet är otroligt spännande och stimulerande! 😛

      Du har följt mig under många år, det vet jag. Men jag kan inte låta bli att undra över alla som verkligen TJATADE att jag inte skulle sluta skriva… Det är ju inte precis dessa personer som kommenterar här…

      Kram och var rädd om dig!

      Gilla

    • KaxiMaxi skriver:

      Jag förstår och håller med. Förundrad över vart alla som skrev i ditt kommentatorsfält tagit vägen. En hypotes som är generell, inte specifik för din blogg, är att människor ”njuter” av att följa människor som har det tufft, varför annars denna fascination för sjukdomsbloggar, där man följer döende människor. Eller bloggar som handlar om skilsmässor. Du har ju nu ett väldigt roligt och intressant arbete och då lockar du fram en helt ny kategori, de som vill ta del av strålkastarljuset. Jag vet inte vilken grupp jag föraktar mest, men föraktar gör jag!

      Jag själv hade, trodde jag, väldigt mycket nära och goda vänner, det var när jag var en ”framgångsrik görare”. någon som kunde göra människors liv ”rikare, enklare intressantare”, dessutom en god lyssnare och väldigt lojal. Sedan hände flera saker och mina karriärer stannade upp pga orsaker bortom mina möjligheter att påverka. Då kröp tycka synd om mig människorna fram. Oj oj vad det var synd om mig. Men var det mer än en handfull som erbjöd praktiskt hjälp, nej. Sedan blev jag extremt svårt sjuk. Jag tillbringade under två år alla storhelger, födelsedagar och andra surrealistiska fagar, kom de då och hälsade på mig? Nej vem vill prata strunt med en döende. Två personer, varav den ena hundvakten.

      Ändå måste jag säga att jag är en bättre människa numera, intressantare och visare. Eoner av tid att öyssna, mycket humor, det måste man ha för att överleva. Ja jag saknar många av de där människorna, men nu har jag kanske 4 eller 5 människor jag törs kalla vänner och till det viktiga vekanta. Kag återupptar säkert min blogg nu när jag flyttat, och lever, men något kommentatorsfält blir det inte. De jag vill ska nå mig får mailadressen och/eller telefonnumret.

      Ber om ursäkt att det här blev en lång text men den kan sammanfattas i: Det är inte dig det är fel på det är läsare som när sig på elände etc och som ändå inte var så mycket att ha och hänga i julgranen. Du är samma person men du har utvecklats under åren men det gjorde inte de som ropade på mer!

      Gilla

      • Tofflan skriver:

        Ja det där med att följa ”olycksfåglars” bloggar känner jag igen – såna följare hade jag många av tidigare. Men alla är inte såna, tack och lov. Samtidigt var det många som verkligen tjatade på att jag inte skulle sluta blogga, så jag startade den här nya bloggen. Ärligt talat skriver jag mest för mig själv, som en sorts e-dagbok, men jag kan ändå inte låta bli att undra vad ”tjatarna” menade…

        Jorå, nog har en utvecklats de senaste åren… Jag är inte den jag var för 7,5 år sen, men självkänslan brottas jag fortfarande med, om än inte riktigt lika ofta.

        Gilla

  4. Jag tror inte jag ”tjatat” 🙂 men, har iaf inte tyckt att du skulle sluta blogga. Jag har minskat min tid på olika sociala medier rejält, rent allmänt, därför är mina besök mer sällan än dom kanske varit tidigare.

    Hoppas din hälsporre snart blir bättre så du inte behöver ha ont av den !

    Jag tror detta regnande med åskväder o dylikt gör en trött, jag är också väldigt trött av mig nuförtiden, vi hoppas det snart vänder

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Nej, jag upplevde inte att du tjatade, du föreslog i stället alternativ t. ex. när det stormade och det fanns folk som läste för att gotta sig och sen skriva skit om mig på olika håll i sociala medier.

      Jag har också minskat min tid vid datorn. Mellan kl. 22 och 7 ägnar jag mig vanligen inte åt sociala medier alls. Helger kan vara ett undantag, det beror lite på vad jag gör och så.

      Här har vi haft alla väder idag utom snö och åska. Tror inte det har regnat heller, men det har hängt i luften.

      Vi får försöka pigga upp oss så gott det går! 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.