Ett inlägg om en TV-serie.
Ibland gillar jag tisdagar – i vart fall när SvT visar Morden i Midsomer. Visst önskar jag att jag kunde se de långfilmslånga avsnitten senare, när det har blivit lite mörkt, men den här sommaren får jag vara glad om jag håller mig vaken ända till kl. 22.30 när programmet slutar. Gårdagens TV-tittande och dagens hälbehandling har tagit ut sin rätt, dessutom.
Karaktärerna Charlie Nelson, Kam Marimor och John Barnaby i Morden i MIdsomer 2016.
Den här gången handlar det om lycrademoner, det vill säga cyklister. En internationell cykeltävling går av stapeln i en liten by i grevskapet Midsomer. Men en mördare ligger på lur och tävlingens ledare får sätta livet till. Sen skördas ytterligare offer. Poliserna Barnaby och Nelson får hand om utredningen, som visar sig innehålla element av utpressning och mutor, bland annat.
Nog ogillar jag lycr… cyklister, men att ta livet av dem är övermaga. I den här filmen kan en ana att det handlar om rivalitet och nåt mer. De flesta verkar dölja nånting och det handlar om mer än bara cykling… Den här gången är det lite mer spännande än sist och storyn känns bättre planerad. Och jag kan inte gissa mördarens identitet i förväg!
Toffelomdömet blir medel.
Nästa tisdag får vi försöka överleva utan mord i ett fiktivt grevskap. Då visar SvT nämligen den folkkäre – FOLKKÄRE?! – artisten Orup. Jag kan inte låta bli att undra vilket folk som är kärt i honom. Jag tycker att han var rätt bra en gång i tiden, men kär i honom har jag aldrig varit. Dumt av SvT att rucka på sina och mina traditioner!!!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
