Låst och kallt vatten


Ett inlägg om tillvarons förtretligheter.


 

Vädret är lite instabilt för tillfället. Det är kvavt och har varit/är åska i luften. Varje dag erbjuder vädret en överraskning – ska det bli soligt eller ösregn? I lördags, när Fästmön och jag skulle ha en heldag på stans uteserveringar, både ösregnade och åskade det. Nåja, jag sänkte ett par öl ändå under en markis nånstans och tänkte väl inte mer på det.

Blixt och åska


På söndagsmorgonen satt vi i köket
och åt frukost. Jag var på benen efter mer kaffe eller nåt och råkade då titta ut på huset mitt emot. En liten kille (runt sex, sju år, kanske?) står då och rycker i porten – och kommer inte in. Det ser ut som om porten är låst, trots att den inte ska vara det en söndag förmiddag. Jag gissade vems barnet var och var på väg att gå ut för att höra hur det var fatt, men så kom en tant förbi och förbarmade sig. Gossen hade då skrikit på faderskapet ett antal gånger, men eftersom klockan var runt tio låg pappan uppenbarligen och snoozade. Eller nåt. Tanten tipsade uppenbarligen pojken om att gå runt huset och skrika på pappan utanför sovrumsfönstret. Det gjorde barnet – vi hörde, mina köksfönster var öppna. Pappan hörde också, fast han klev ut på ballen* mot innergården och såg inte sitt barn först. Ja ja, efter många om och men fick far och son kontakt och pappan kunde komma ner och släppa in sonen. När Anna och jag sen skulle åka ut på äventyr visade det sig att även min port var låst. Lite konstigt, tänkte jag väl, men gissade att de kanske höll på att test nåt. Och jag är ju vuxlig och betrodd med nyckel, så för mig var det inga problem.

Porten var fortfarande låst när jag återvände på eftermiddagen. Jag övervägde att kontakta nån i styrelsen för att felmeddela. Det vet en ju nämligen hur det brukar vara – ”alla andra” tror att ”nån annan” har felanmält. Men så skulle jag ringa mamma, skriva lite och duscha och jag glömde bort. Tills jag stod i duschen och inväntade varmvattnet som aldrig kom…

Psycho tecknat


Vattnet var iskallt
men jag vet av erfarenhet att det kan ta några minuter innan det kommer varmt i mina kranar. Nu kom det… inte nåt varmt vatten alls, bara kallt. Så vad göra när en står där med schampo i håret? Ringa brandkåren? Knacka i elementet? Torka torrt med handduk och få en härlig fet hinna av smuts och lödder på mina glesa strån? Knappast. Somliga av oss har ju finska gener, det vill säga sisu. Det var bara att pina sig och stick huvet under strålen och skölja av – i iskallt vatten.

Efter slutförd dusch, torkning och påklädning ringde jag så vår styrelseordförande. Men först fick jag stänga balledörren**  och fönstren åt baksidan. En vanlig person hade nämligen sett till att jag hade fått in rök i min lägenhet eftersom jag lämnat balledörren öppen (det var ju så kvavt). Här kör vi Vanliga veckan alltså, precis som vänligt. Lite senare fick jag varmvatten igen, medan jag hörde hur hela bollhavet stormade. En kan tro att jag bor i Huset som Gud glömde, men det finns ju nere på stan. Det vete tusan om jag vågar duscha. Rätt som det är står väl mrs Bates och hugger mig genom duschdraperiet…

Syftet och sensmoralen med det här inlägget? Tja, jag fick veta att det var vädrets makter som orsakat låsningen och mycket troligt även den iskalla duschen. Tänk så otroligt sårbara vi är här där vi är vana vid att allt ska fungera ”som vanligt”… Jag undrar hur länge vi skulle överleva ute i verkliga livet… Jag undrar också när vi ska lära oss att vara lite jävla tacksamma för att saker och ting för det mesta fungerar…


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s