Bland lycrademoner och vingelpell*r


Ett inlägg om folk i trafiken.


 

Redan i morse på första raksträckan på väg till jobbet

”gick jag igång.

En så kallad lycrademon – ett uttryck lånat från Johanna – vägrade envist att följa normer i trafiken och vinglade på vägbanan, mellan filerna, trots helt tom egen bana parallellt med vägen. Asså, jag fattar inte varför en väljer en gata i rusningstrafik framför en tom bana! I morse var det nämligen ovanligt många för säsongen som var ute och körde bil. Lycrademonen var dessutom så blanksliten där bak att den vita huden lyste igenom. Bara sånt kan ju få en bilförare att tappa koncepterna.

cyklist

En typisk lycrademon. 


Utanför Huset som Gud glömde och nästan jag också
där jag varje morgon lyfter mitt vänstra långfinger, brukar det vara fullt av tvåhjulingar som kör än hit, än dit på den smala gatan. Men där finns ingen cykelbana längs med gatan så det är bara att acceptera som bilist att vingelpellar kan komma farande. Det gäller inte bara att vara uppmärksam, det gäller att sitta på helspänn bakom ratten. Samtidigt har jag svårt att tro att cyklister har nio liv. Hur vågar en liksom kasta sig rakt över en på vardagsmorgnarna rätt trafikerad gata utan att se sig om åt vänster eller höger?!

När jag hade passerat Sjukstugan i Backen, såg jag mig noga omkring i såväl backspeglar som genom rutor, blinkade, svängde av för att korsa vägen och stannade. Då kommer nästa jehu – från vänster – och ger mig Onda ögat samtidigt som jag ser att h*n säger nåt fult. Men hallå! Jag hade inte tänkt köra över nån, jag hade stannat och bara ställt mig i position.

De morgnar jag möter såna här människor är jag glad att de inte sitter i bilar och kör. Jag försöker intala mig att cyklister ju faktiskt inte har nån som helst utbildning för att vara en fara ute och fara i trafiken. Det har ju alla andra – utom fotgängare. Men önskvärt vore om lycrademonerna, vingelpell*rna och deras kompisar var lite rädda om sig och åtminstone såg sig om innan de svänger eller kör rakt ut i gatan. Det räcker liksom inte med att sträcka ut en arm, som en del gör. En måste TITTA också.

Går på cykelbanan

Jag gör fel här.

 


Livet är kort. Det blir inte längre för att en är livsfarlig i trafiken.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Diskutabelt, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s