Tisdagen den 5 juli 2016: Vi trivs!


 



Kära dagbok…

Nej, jag är inte i Almedalen. Jag säger bara

”Stackars gotlänningar!

som får sin fina ö invaderad av politiker, företagare, journalister, pressekreterare med flera från fastlandet. Okejrå, liiite nyfiken är jag allt på spektaklet, men ärligt talat… Vad kan det tänkas ge annat än informationsstress?!

 Knoppar pelargon

Min pelargon och jag trivs på jobbet.

Jag sitter hellre i mitt fina kontor på hörnet och trivs. Trivs gör uppenbarligen också mina krukväxter. I vart fall har pelargonen fått knoppar igen och det är ett bra tecken. Men här ska vi inte sitta för evigt. Nästa år flyttar vi in till stan, till nybyggda lokaler ungefär mellan slottet och Botaniska trädgården här i Uppsala. Då är det slut med egna kontor, då ska vi sitta närmare varandra. Redan idag jobbar vi på universitetets stora IT-avdelning i team i våra enheter. Jag tror att teamen blir ännu mer samjobbade i vårt nya hus. Samtidigt känns flytten… lite läskig. De flesta av mina kollegor har dubbla känslor. Sen finns det några som dessutom är väldigt mycket för och andra väldigt mycket emot. Hur det sen blir vet vi inte. Det enda vi kan vara helt överens om i dagsläget är att vi faktiskt inte har provat än… Och går det inte så bra, finns möjligheten att sätta upp en och annan vägg. Det är ett nybyggt hus, en modern arbetsplats, vi ska jobba i och på!

Det är viktigt att vi trivs på jobbet, för det är ju en sån stor del av ens liv. Jag är på mitt jobb åtta timmar varje vardag, en tredjedel av varje vardagsdygn. Men den som inte trivs, då? Inte kan jag bara rakt av rekommendera den att säga upp sig, jag som själv har varit långtidsarbetslös. Självfallet inte, men det är faktiskt så att det är lättare att få ett jobb om du redan har ett. Tro mig, jag vet. Sen kan det vara svårare att hitta tid och ork att leta lediga jobb och skriva bra ansökningar. Under det halvår jag jobbade på mitt förra jobb fick jag ta av min lediga tid på helgerna till detta. För jobb måste en ha – det handlar om försörjning likväl som att ha en plats i tillvaron utanför hemmet. Det tar inte lång tid att bli isolerad, skämmas, bli ledsen, bli deprimerad – och skräckslagen inför blotta tanken att lämna hemmets trygga vrå…

Idag på förmiddagen var jag på ett möte där trivsel på jobbet kom upp. Vi skulle prata kommunikationsplan, men trivselfrågan var för stor för att lämna opratad också. Jag fick i alla fall ändå bra återkoppling på min plan på gång. Jag ska komplettera med en del uppgifter och bland annat inhämta ett helt litet stycke via en projektledare nästa vecka. Det går långsamt med planen, kan tyckas, men det går framåt. I övrigt fick jag vissa uppdrag att strukturera om en del arbetsytor liksom administrationen av dagordningar och minnesanteckningar. Det är råddigt nu och jag vill hitta rätt lätt och snabbt utan att behöva leta en kvart, bli förbannad och säga fula ord samt lägga ner sökningen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag åt fisk till lunch och fick nya hjärnceller ny energi
att ta tag i struktureringen. Den här typen av jobb gillar jag – tror jag. Gissningsvis blir det en och annan svordom under resans gång, men att bringa ordning och reda är jag känd för i familjen. De första ord jag lärde mig att säga var nämligen

Ordning här!

och så rättade jag till en mattfrans som var på vift eller nåt ditåt.

I kväll ska jag fortsätta att trivas med tillvaron och glädja mig åt att lilla mamma ringde och verkade piggare igår. Och så ska jag njuta av min bok på gång, en helt underbar saga. Självklart missar jag inte heller sommarens TV-höjdpunkt: Morden i Midsomer! Från klockan 21 och en och en halv timme framöver är jag icke tillgänglig. Jag är upptagen med att trivas!

Och äntligen är jag medlem i ST:s fack och a-kassa och slipper Dimsyn! Förutom likvärdiga förmåner får jag några avgiftsfria månader som ny fackmedlem. Dessutom är avgiften till a-kassan lägre. Hurra!


Men hur är läget med DIG då, du som har orkat läsa ända hit? Trivs DU i tillvaron? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tisdagen den 5 juli 2016: Vi trivs!

  1. FEM skriver:

    Stortrivs!!! Med, typ, allt!!

    Gilla

  2. Här på mitt jobb var det tal om att bygga om till kontorslandskap för några år sedan, vi protesterade vilt och fick beslutet upphävt. Det är klart att det funkar säkert det också, men att ha sitt eget rum, kunna stänga dörren om jag vill, om man har telefonsamtal med nått långtbortistanland och man knappt hör vad dom säger…

    Skönt att mamma mår bra 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Här bygger vi ju inte om utan nytt. Att jobba på mer öppna ytor är det som gäller idag. För vår del tror jag att det blir bra – vi är många som behöver kunna jobba tätare. Det finns tysta rum för telefonsamtal, men vi sköter det mesta som inte är personliga möten på andra sätt, via e-post, chattar etc. Det ska också finnas mötesrum om det är andra möten än bara vanliga jobbutbytesvardagsmöten. Jag tror att det blir jättebra! Sen finns möjligheten att slå upp väggar OM det nu inte skulle funka. En del av oss får även i fortsättningen egna rum, TROR jag.

      Mamma har sin kroniska sjukdom, men fick dessutom nån sorts ryggskott för ett tag sen. Det är segt, fast nu tror jag att det har vänt. Hoppas din mamma piggar på sig också! 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s