Fredagen den 1 juli 2016: Den sista kvällen i juni


 



Kära dagbok…

Räkmacka

Räkmackan hos Katalin var enorm på flera sätt – stor, god och jävligt dyr.

Ibland blir det lite bakvänt när jag skriver dagboksinlägg här – därav den märkliga titeln. För det här inlägget handlar mest om gårdagskvällen och kanske minst om idag. Gårdagskvällen när jag var en av tio personer som strålade samman på Katalin för en återträff inklusive mat och dryck för den som ville. Nio arbetskamrater och en före detta sådan.

Den sistnämnda var jag. Jag hade förmånen att få dela dessa människors vardagar åtta timmar om dan under cirka ett halvår. Det var därför med spänd förväntan jag sniglade mig igenom gårdagen – och till och med utsatte mig själv för den alltid lika (nästan, i vart fall!) traumatiska upplevelsen att åka buss. På väg ner till stan efter jobbet, då när det kom några regndroppar och jag muttrade lite invärtes, satt jag bredvid en man. Vi talade inte samma språk verbalt, men med höjda ögonbryn, menande blickar och ett och annat flin blev trippen till centralen uthärdlig. Vad vi himlade om? Tja, det var allt ifrån att människor är som får ibland och ställer sig i skock, i vägen, till de tre motorstoppen bussen fick under den dryga kilometern. Ja, hade jag kunnat skulle jag ha promenerat, men min häl är inte samarbetsvillig på den punkten.

Anette Leo Jonas Henrik NK Eira Fredrik Helena Rebecca

Nio arbetskamrater. Den tionde och före detta arbetskamraten, jag, fotade.

Allt detta glömde jag snart bort när folk så småningom droppade in. Vi blev tio vid bordet, två preliminära dök inte upp och övriga inbjudna var på semester eller upptagna med annat. Men å så jag uppskattade det här sällskapet!

Var och en av dessa människor är så härlig och speciell. Anette och jag brukade ha intressanta samtal om cyklister – hon som cyklist, jag som bilist. Leo… jaa… första gången jag kom in på hans kontor föll min haka ner på bröstkorgen… Vilket plejs! Jonas, retsam men så innerligt snäll och så illa behandlad. Henke… En eftermiddag stack han in huvet på min kontor och undrade lite pillemariskt om jag saknade nåt – typ en plånbok… Det gjorde jag! Eira, min ständiga motspelare i Wordfeud och den snällaste helpdeskmänniska jag har träffat! Fnissige Fredrik med sin underbart torra humor, en liten pojke med en hjärna skarp som en skalpell… Vi delar en fäbless för brittisk sitcom. Helena, som har så mycket divergerande på sin jobbtallrik men som ändå hade tid att bry sig när en och annan dag var svart för mig. Rebecca, som älskade att parkera sitt spädbarn i mitt knä varpå jag blev smått hysterisk men gjorde allt för att dölja det. Och så NK*… Världens bästa NK. Den allra bästa kollega och arbetskamrat jag nånsin har haft. Duktig, hjälpsam, stöttande, rolig och omtänksam.

Stickad orm

En del av min stickade orm, den jag inte klarade av att avsluta själv.

Kvällen gick fort och så här roligt har jag inte haft på länge. Jag vet inte hur många tåg som missades. Leos katthistoria… NK:s skörbjugg… Och min orm. Jag fotade den innan jag kröp ner i sängen. Men först hade jag tagit en annan buss än den vanliga hem så att jag skulle få en tio minuter lång promenad med frisk luft. Och ja. Innan jag satte mig i bilen kollade jag att alkoholen hade gått ur kroppen.

 

(Det här inlägget skrev jag till största delen igår kväll, men jag har kompletterat det under en rast idag.)

 

*NK = Närmaste Kollegan 

 


Livet är kort. Många skratt kanske inte förlänger det, men det gör livet mer än uthärdligt.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fredagen den 1 juli 2016: Den sista kvällen i juni

  1. Agneta skriver:

    Helt klart vad jag skulle kalla en mycket lyckad torsdagkväll 🙂

    Gilla

Lämna ett svar till Tofflan Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.