En film: Hypnotisören


Ett inlägg om en film baserad på en bok.


 

HypnotisörenFör ungefär sju år sen kom boken Hypnotisören(Nej, inte Hypnoti-Sören Snigg, Anna!) Det var ett jädra spekulerande om vem som stod bakom pseudonymen Lars Kepler, men det tog en kaffekvart och sen var det avslöjat: makarna Ahndoril. Jag minns att jag var så nyfiken när jag läste boken, given till mig av vännen Lena, att mitt fokus låg på att klura ut författarens identitet, inte handlingen. Så… för nästan första gången i världshistorien kan jag avslöja att filmen är bättre än boken! I kväll såg nämligen Fästmön och jag Hypnotistören (2011) i regi av Lasse Hallström med hustrun Lena Olin i en av huvudrollerna tillsammans med Mikael Persbrandt. Filmen var inspelad från TV4 och hade legat ett tag på DVD-hårddisken.

Som i boken inleds filmen med att en hel familj slaktas. Nästan. Ett barn överlever och med hjälp av en hypnotisör försöker polisen Joona Linna att hitta mördaren. Problemet är bara att hypnotisören Erik Bark, spelad av Mikael Persbrandt, har en blödarsjuk son tillsammans med Simone Bark (Lena Olin) – och den sonen kidnappas av mördaren. Snart börjar en jakt mot tiden eftersom pojken är sjuk och befinner sig i en annan sjuk människas våld.

Jag tyckte att boken var rörig för att den innehöll så många historier. Filmen känns inte alls rörig utan logisk. Dessutom anar jag en viss inspiration av självaste Ingmar Bergman. Ena halvan av Lars Kepler, Alexander Ahndoril, skrev bland annat boken Regissören om Bergman, för övrigt, så helt ute och cyklar är jag inte.

Nä, filmen är riktigt bra och scenen i slutet med bussen otroligt nervpirrande. Sen noterar jag en viss humor också, som att Joona Linna är en fena på att få sin kollegas unge att tjuta. Hurra, äntligen nån som vågar skoja om barn på det sättet!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Familj, Film, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s