Kära dagbok…
Ett underbart resultat!
Det är måndag idag och jag har haft massor att göra på jobbet. Det var jag väldigt glad över, för då skingrades mina orostankar: jag hade nämligen tid på bilbesiktningen klockan 18! Gårdagskvällen var rent fasansfull. Jag målade upp scenarier med körförbud, hur jag skulle ta mig till och från jobbet, hur Fästmöns flytt skulle göras med lånebil eftersom verkstan semesterstänger. Ja, så är jag! Den där fan på väggen är det JAG som har målat. Men hur det nu än var hamnade jag på bilbesiktningen trekvart innan jag hade tid. Det var liksom ingen idé att åka hem efter jobbet i rusningstrafik, vända och ge sig iväg halvvägs till jobbet – i rusningstrafik – igen. Vid ankomsten anmälde jag mitt fordon och passade på att ta med mig en kaffe in i bilen. Där satt jag med nervevade rutor, la ett ord i en av mina Wordfeudmatcher, sippade kaffe och HEPP! så stod mitt registreringsnummer på displayen före klockan 17.30. Clark Kent* och jag rullade in, jag pladdrade nervöst med besiktningstjejen HELA TIDEN. Utom när hon tog en åktur med Clark. Så kom de tillbaka och strax hade jag i min hand det underbara papper du ser här intill. TJOLAHOPP!!!
Ett inställt möte gav mig tid att läsa projektplanen ordentligt.
I övrigt har dan varit varm och solig. Det är märkligt, för fredag, lördag och söndag var det riktigt höstväder med regn och blåst. Sen kom den här dan som blev en riktig sommardag. Jag är verkligen glad att jag har ett svalt kontor, även om jag då och då faktiskt fryser lite. På förmiddagen försökte jag läsa in mig på en projektplan med mera, eftersom hela eftermiddagen var vikt åt ett möte med projektledaren. Det var bra att mitt förmiddagsmöte blev inställt, för då hade jag tid. Vidare hann jag fixa och trixa med några sidor på intranätet som behövde uppdateras och bland annat få rätta länkar i stället för de trasiga som fanns. Det tar en evig tid för mig detta. Det handlar inte bara om att det är många sidor som behöver justeras eller att jag är ovan vid verktyget. Att hitta vem som kan ge mig korrekta uppgifter tar mest tid. Nu har jag emellertid funnit en guldgruva i personen vars kontor jag tog över. Mina nya kollegor är verkligen hjälpsamma.
Jag funderade på NK, bland annat, under ett träd.
Fast mellan förmiddag och eftermiddag är det ju lunch och eftersom mitt eftermiddagsmöte var i närheten av min förra arbetsplats slängde jag iväg ett sms till NK** med en förfrågan om lunchdejt. En sån blev det och vi fick tillfälle att uppdatera varandra om livet och även en del om våra jobb. Är det nåt jag saknar från mitt tidigare jobb så är det en NK. Samtidigt vet jag att jag aldrig lär få en lika god NK som jag hade där. Det är ju som om vi har känt varandra i evigheters evigheter. I själva verket har vi känt varandra i ungefär åtta månader. Sånt där gick jag och funderade på under träden på min väg till gamla jobbet…
Under lunchen såg jag en del bekanta ansikten – jag hann även prata med vissa av ansiktena. Sen fick jag en flashback till ett annat arbetsliv och det var en mindre behaglig känsla, det vill säga nåt jag måste fortsätta jobba med hos mig själv. Den negativa känslan mattades av under promenaden genom en ljus och grön tillvaro till mötet.
Ljus och grönska på väg till mötet.
Eftermiddagsmötet gick bra och snabbt. Det varade bara fram till 14.15, så jag och min dator åkte tillbaka ut till jobbet. En man som heter Ove gick och hämtade te och eftersom jag hade hämtat kaffe föreslog att vi skulle inviga vår fikahörna trots att vi fortfarande är bordlösa. Efter en stund anslöt chefen och det blev trivsamt småprat, mest om jobbet. Jag fortsatte sen att jobba med intranätsidorna som behövde uppdateras och så var klockan plötsligt åka-hem-dags. Men vart jag åkte skrev jag ju om i början…
Hemma i New Village var lägenheten varm och instängd. Jag har dragit upp persiennerna på framsidan och fällt ner dem samt markisen på baksidan. Mina hyresgäster med vingar har fått smått hörde jag helt klart när jag vevade ner markisen! Mamma fick ett kort samtal om besiktningen, Anna har fått sms om densamma och jag ska sätta mig och läsa en stund. Fast först ska jag håla och sätta in pappret ovan på rätt ställe i en av mina pärmar med viktiga papper.
Ha en skön kväll!
*Clark Kent = min lille bilman
**NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb
Livet är kort. Vissa känslor måste en jobba med.
Gå till Toffelprofilen
Kul att Du är igång!!
GillaGilla
Jag ”var igång” här redan igår.
GillaGilla
Det ÄR en härlig känsla när bilen klarar besiktningen! Jag sitter alltid med hjärtat i halsgropen och inväntar domen….men så brukar jag försöka tänka att det ju egentligen är BRA att de hittar ev fel som skulle kunna leda till att bilen blir trafikfarlig….
Ha det bra 🙂
GillaGilla
För mig var det extra pirrigt i år eftersom min besiktningsperiod går ut i morgon! 😮 Förra året bli bilen underkänd eftersom en av tre bromslampor var trasig. Fast då hade jag mer tid på mig och direkt efter helgen fixade jag lampeländet. Nu var det INGA fel och det är jag så glad och tacksam för eftersom jag är väldigt beroende av bilen. 😛
GillaGilla