Torsdag kväll den 25 april och födelsedagsfredagen den 26 april 2024: MIN dag

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 

---

Kära dagbok…

Torsdagskvällen rundades av med en livlig dialog med F per sms där jag skröt över vår gemensamma vän E som jag fick så bra hjälp av igår. Hittills har jag inte ångrat gårdagens inköp, för även om det blev kostsamt var det ändå saker som jag känner att jag behöver och vill unna mig. Det blir för jobbigt för mig att skena upp och ner med tvätt i en tvättstuga – alltså en tvättmaskin. Och en TV är ett sällskap när man är ensam (man kan inte läsa hela tiden, som mamma sa) – alltså en TV. 

Efter detta avslutade jag kvällen ihop med grabbarna James och Kjell. Den förre serverade en ostassiett och ett glas Copertino.

Avslutning på torsdagskvällen med grabbarna James och Kjell, en ostassiett och ett glas Copertino.

∼ ♦ ∼

Idag var det min födelsedag hela dan.

I morse vaknade jag tidigt, men så föddes jag också tidigt den här dan för 62 år sen. Ja, det var alltså min födelsedag hela fredagen. Jag inledde med dusch, hårtvätt och vägning. Min analoga våg visade en viktuppgång på ett kilo. Det låter rimligt, jag har inte ätit så bra den här veckan. 

Dagen till ära iklädde jag mig röda Muminstrumpor med gröna paket på. Det är nog julstrumpor som jag har fått av Anna, men de passade bra även idag. Vädret bjöd nämligen på snöblandat regn. Det syns inte så bra på bilden nedan, fast jag lovar dig, kära dagbok, det var nederbörd från det jag klev ur sängen i morse och hela dan.

Efter bäddning och vädring i Bokrummet, där jag har fortsatt att göra det mesta – läsa, sova, jobba, skriva med mera – dukade jag fram frukost. Presentbordet var dignande. Tre böcker hade jag köpt till mig själv. Tanken var att slå in dem som paket, men sen blev det inte av. Och det hade nog känts lite löjligt. Två vackra paket hade kommit i en blå påse från vännen FEM, så jag hade paket att öppna ändå.

Dagens strumpor är egentligen julstrumpor…

…och det passade ju bra till det snöblandade eländet.

Frukostbordet med fina paket.

Just som jag skulle slå mig ner vid bordet ringde mobilen. Märkligt, för klockan var före sju och jag har ”stör ej” påkopplat till klockan sju, det vill säga inga samtal eller annat hörs. Men signalen gick fram och jag svarade. Det var Anna som ringde och sjöng och grattade på födelsedagen. Jag blev glad, för nån sång hade jag inte förväntat mig denna morgon. Vi pratade en stund, bland annat om Citrus som ska till veterinären på tisdag. Hon mår inte så bra och det här med flytten gör henne nog stressad. Mammisen fick i alla fall säga några ord till henne. Då sprang hon fram till ytterdörren, berättade Anna. Den lilla puddingen… Ja jag saknar katterna verkligen, men nu är det som det är. Anna och jag ska i alla fall ses i kväll på Aaltos och äta middag.

Givetvis slet jag upp paketen sen från vännen FEM. Det var två ganska nytutkomna, inbundna böcker – Sju kvadrat med lås och Med liv och lust – som stod på min inköpslista. Båda böckerna ingår i bra serier. Så glad jag blev en gång till denna morgon!

Glad för nya, fina böcker.

 

Tidig lunch idag på gårdagens nudelsallad och med toscabrownie till dessert, dagen till ära.

Födelsedag till trots, det var arbetsdag också. Jag körde igång diskmaskinen först. Letade febrilt efter sköljmedel till den, men hittade inget. Den funkade ändå. Jobbdatorn funkade också som den skulle med multifaktorautentisering. Jag deltog i möten och försökte avsluta diverse småsaker samt kolla att fakturor är betalda med mera.

Lunchen blev tidig och inhandlades i Butiken på hörnet. Jag köpte gårdagens nudelsallad till halva priset – och en toscabrownie till dessert, dagen till ära.

Strax före klockan tolv traskade jag iväg till Agneta för att få proffsgenomgång av mina fötter. Hon gör ett fantastiskt jobb med dem, får bort djupa och onda förhårdnader, fixar naglarna, slipar, masserar, smörjer. Ja, fossingarna är mjuka som barnrumpor när jag studsar därifrån, en underbar känsla.

Mina fötter studsade hem med mig efter besöket hos Agneta.

 

Sascha fick eget fika i mattes knä.

På eftermiddagen var jag bjuden på fika hos Sascha och hennes matte. De bor också på Main Street fast på andra sidan gatan. Sascha visade sig var en pigg tjej på fyra år som gillar sällskap och som, precis som jag, behöver ut och röra på sig ibland. Vi ska ta en gemensam promenad alla tre framöver och se hur det funkar. Sascha och jag behöver lära känna varandra, men jag tror att vi kommer att funka ihop. Enligt matte är hon också van vid att ligga på soffan och snarka när människan i hennes närhet sitter vid datorn och jobbar. Hon får inte tigga vid bordet, men idag fick hon eget fika när vi fikade. Väldigt söt och pigg, som sagt.

 

∼ ♦ ∼

Jag har fått födelsedagshälsningar hela dan, mest per sms, men jag erkänner att det sved lite när chefen på ett Zoommöte uppmärksammade en medarbetare (inte med på mötet, vilket jag var, där det kom upp) som är ganska ny och som fyller år idag. Undertecknad nämndes inte. Det blir faktiskt lite minuspoäng. Utöver det har jag blivit ihågkommen av många andra, mest av företag som vill att jag ska handla hos dem, men viktigast av allt av släkt – mammakusinerna B och M –  och många vänner.

Syrener från mammakusinen B.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag på middag med Anna, så det här inlägget skrev jag innan jag gick och det är tidsinställt.

∼ ♦ ∼

---

Livet är kort.

Onsdag kväll den 24 april och torsdagen den 25 april 2024: Tanten kan (en massa saker, bland annat utstråla lugn)

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 

---

Kära dagbok…

Onsdagskväll. Hur fyller en den? Ja jag var ju både nere i källaren och uppe på vinden, men sen? Kvällsmaten kan tyckas torftig. Mackor och kaffe var dock tillräckligt igår. Det fanns en skiva mjukt bröd kvar i brödburken. Den kompletterades med två hårda mackor. För att sätta lite piff på det hela – jorå, tanten kan! – skivade jag ett rött äpple på ostmackorna. Äpplet hade jag burit hem från jobbet, för övrigt. Jag är annars dålig på att äta frukt och grönt.

Kvällsmat med rött äpple på mackorna.

För att koppla av en stund bestämde jag mig för att se säsongsstarten av Bäckström. Nu har jag ingen TV (än). Tur att jag har bredband och dator. Jag kollade på TV4 Play via datorn och det gick hur bra som helst, laggade inte ett smack såsom det ofta gjorde tidigare på Annas TV. Märkligt…

Bäckström laggar inte på dator.

Medan jag satt där och glodde fick jag ett kul meddelande. Jag ska troligen få en ny liten kompis. Tanten kan fortfarande skaffa kompisar! I morgon ska vi träffas och se om vi klickar. Troligen ses vi dock mest efter min flytt. Det ska bli jättespännande och jag är taggad. Och ja, det är en tjej. Hon är fyrbent, heter Sascha och när hon pratar gör hon det på hundspråket. Jag hoppas vi kan kommunicera.

Min blivande (?) kompis Sascha.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag tidigt, oförskämt pigg. Jag inledde min dag med att se över räkenskaperna. Det är lite osäkert eftersom alla räkningar och fakturor inte har trillat in ännu. Men jag är inte orolig för jag vet att såna alltid kommer.

Efter duschen serverade jag mig frukostfil i en tacoskål. Vad gör en när filskålarna står i diskmaskinen? Det gick hur bra som helst. Jag tände ljus, drack kaffe och läste om Kjell.

Torsdagsfil i tacoskål.

 

Min fina ryggsäck väger fyra kilo med packning, enligt min våg.

Utomhus duggade det. Jag bär en fin, men ganska tung ryggsäck och vill helst inte att den ska bli blöt. Den väger cirka fyra kilo med packning. Men på ryggen känns den inte. Dessutom värmer den. För det är inte varmt utomhus. Jag köpte den delvis för ett presentkort jag fick i julklapp av Annas snälla mamma 2023. Tyvärr fick jag aldrig chansen att visa henne den fina ryggsäcken. Det känns lite sorgligt, fast… varför ska vi ses och jag visa upp min jobbryggsäck för min före detta svärmor?

På jobbet fixade jag några saker inför min kommande ledighet innan jag klädde på mig ytterkläderna igen. Det var nämligen dags för ett besök i vården. Regnet tilltog på vägen dit, men promenaden var uppfriskande.

På mottagningen blev det som vanligt goda samtal. Idag blev jag dessutom bjuden på kaffe. Det tackade jag ja till – eftersom det inte var kaffe från mitt jobb (det är odrickbart). Jag passade också på att nappa på att besvara en enkät. Det låter mycket och lite stressigt. Samtidigt… jag känner ett lugn – och jag får höra att jag utstrålar lugn. Det är bra, extra bra för hjärtat.

Jag fick kaffe i väntrummet idag.

Till lunch hade jag en dejt med en av mina tidigare chefer. P är tillbaka i huset, men precis som jag på annan plats. Det blev ytterligare ett givande samtal och möte. Jag är så glad att P finns kvar på jobbet. Lunchen var också mycket bra och god. Jag åt strömming och potatismos. Nu behöver jag inte äta på ett dygn!

Strömmingslunch med P (som åt nåt helt annat).

 

Legstoppers var allt jag fick med mig från kvällens shoppingtur.

Eftermiddagen förflöt med sedvanligt jobb och dito möten. Klockan 16 blev jag upplockad av E på parkeringen för vidare färd ut på shoppingtur. Eller… E skulle hämta paket med mera och jag skulle titta på eventuella saker att shoppa. Det slutade med att jag brände runt 20 papp. Och allt jag fick med mig var ett paket legstoppers…

Den ena varan levereras och installeras i mitt nya hem måndagen efter flytten. Den andra varan ska kalibreras och sen hämtas i butik. E fixar installationen. Nu blir det till att leva på fil och snabbmakaroner – med ketchup, när en vill lyxa till det – precis som när en var student. Tanten kan! 

 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…sen Anna flyttade händer det märkliga ting. Jag hör liv som inte är, men känner ett lugn jag inte känt på länge. Och hos Anna har mammas årsur plötsligt börjat fungera. Jag tror att tiden rinner ut, jag känner att jag fortsätter att ta avsked. Inte ett dugg rädd, bara lugn. Tanten kan dö nu. Eller sen. Eller helt enkelt när det är dags. Hon börjar bli färdig.

∼ ♦ ∼

Och i natt ska det snöa…

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Onsdagen den 24 april 2024: Den jag vill vara

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 

---

Kära dagbok…

En arbetskamrat droppar då och då goda råd kring hur jag ska hantera ensamlivet efter sex år som sambo och 16,5 år i ett förhållande. H*n säger ofta att det är

”gött

att bo själv, för då gör man som man vill på alla många plan, Jag försöker ta till mig de spridda skurar av tips och råd som följer på detta uttalande. Men igår kändes det som om

”the bottom was nådd

Varför? Jag avslutade min tisdag med öl och chips. När jag hade tömt chipspåsen slängde jag den. På mattan i Salen. Så gööör man inte om man är jag. I vanliga fall. Nu är ingenting vanligt längre.

I stället för att visa bild på förfallet visar jag upp ett par växter som Anna har lämnat kvar åt mig. Jag hade massor av krukväxter när jag flyttade till Main Street. Nu är de… färre. Flera av mina ursprungliga har sorterats bort eller avlidit. Så tack, Anna, för dessa tillskott! De blir fina i mitt nya hem.

Fin krukväxt som Anna lämnat.

Krukväxt som kanske inte är så fin, men luftrenande.

Snäppet finare är dock Stina Wollter-tavlan som jag fick välja en sommar när konstnären hade utställning i Österbybruk. Anna köpte tavlan (och en av samma konstnär till sig själv) och den har hängt på sovrumsväggen vid min sida av sängen. Även den lämnade Anna kvar. Jag älskar den tavlan! Det är Stina Wollter själv på den, men det kunde vara jag – eller den jag vill vara.

Den jag vill vara. Tack för att du lämnade kvar detn till mig,  Anna!

∼ ♦ ∼

Frukost med Kjell.

Onsdagen blev en varmare morgon. Det var plusgrader. Som vanligt läste jag min bok på gång till frukost. I morse hade jag sällskap av Kjell. Jag bytte ju bok till den igår, på självaste Världsbokdagen. Men jag hann också läsa ett intressant inlägg om ålder och tvärsäkerhet på en blogg jag har börjat följa. Märkligt nog är det en sorts inlägg som jag själv skulle ha kunnat skriva. (Är det därför jag gillar det??? Ärligt, Tofflan!) Rekommenderar i alla fall dig, kära dagbok och vidare förstås mina läsare att även läsa Lenas text!

Andfådd med bankande hjärta steg jag in i huset där jag arbetar. Strax lugnade kroppen och detta vitala (?!) organ ner sig. Två avstämningsmöten via Zoom avklarades ganska snabbt. Innan dess hade jag fixat korrekturläsningen av interna nyhetsbrevet. Resten av förmiddagen var avsatt till tyst skrivtid, nåt vi tre i gruppen som var på plats utnyttjade. Sen blev det lunch och inget överraskande skedde på den. I morrn, däremot, har jag en lunchdejt med en tidigare chef. Det ska bli trevligt, för P blev under sin alltför korta tid som chef på vår förra avdelning mycket populär.

Lunch med Kjell också – på jobbet.

På eftermiddagen idag var det avtackning för lilla I. H*n blev glad för presenten och vi blev glada för äppelkakan chefen bjöd på. (Min givetvis utan vaniljkräm.) Precis före avtackningen kollade jag hjärtfrekvensen. Den låg på 111. Och ja, det är högt för dig kanske, kära dagbok, men lågt för mig. Normal frekvens ska ligga mellan 50 och 100. Men ändå. Jag drack inte kaffe till kakan utan varm choklad. Det var supergott.

Supergod äppelkaka med varm choklad vid avtackningen.

∼ ♦ ∼

Det började regna på eftermiddagen, men jag klarade mig torr till Main Street. Där grejade jag i såväl källare och på vind. Jag tog upp saker från källaren och tog upp saker från lägenheten till vinden samt letade efter en spegel och en matta. Besvärade Anna per sms, men hittade till slut det jag sökte. Det tog sin lilla tid. Nu skiter jag nog i resten, flyttfirman får packa. Det enda jag ska göra är att åka över till Anna nån gång med den bängliga elfagrejen.

Några grejor från källaren som jag tog upp.

Anna var för övrigt på Main Street idag när jag jobbade och skruvade ner fästet till sin TV eftersom hon hade ett ärende till Kvarnen. Men elfagrejen tog hon inte på ryggen, trots att hon ofta

”kan själv…

Jag är nu helt slut i rutan. Det blir kaffe och ett par mackor till kvällsmat, det får duga. Jag kanske belönar mig med att se Bäckström på TV4 Play på datorn senare också.

∼ ♦ ∼

Och nej då, jag missade inte att det var Världsbokdagen igår. Som jag skrev ovan blev det bokbyte. Jag blev också kontaktad på eftermiddagen av Harper Collins Nordic på uppdrag av Christina Wahldén, en Uppsalaförfattare vars böcker jag gärna läser. Hennes senaste serie, Polissystrarserien, har jag dock inte läst, men nu vill hon gärna att jag recenserar den andra delen som kommer ut i maj. Det tackade jag ja till, förstås, även om jag inser att jag ju måste införskaffa del ett och läsa den först.

Den här fick jag en förfrågan om att recensera och det vill jag ju!

Men då vill jag läsa den här först.

∼ ♦ ∼

I morrn är det torsdag hela dan och den är baske mig fulltecknad. Först och främst ska jag jobba, men jag ska också på besök i vården, luncha med P (se ovan!), åka på nyttoutflykt med E samt ringa vännen Mia som blir ett år äldre just denna torsdag än jag själv blir den här veckan. Kanske är jag den jag vill vara, trots allt. I vart fall vill jag inte vara 16 igen.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Tisdagen den 23 april 2024: Hur kunde det bli så här? (Inga svar.)

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 

---

Kära dagbok…

Paradis vid vatten? Nja, bara krusningar i morse på Fyrisån. Men ganska vackert.

Det är märkligt hur livet kan förändras från en dag till en annan. Det har varit lite väl många förändringar i mitt liv de senaste åren. Alla har liksom inte varit… goda och bra. Men nu gäller det att inte grubbla och deppa ner sig utan hålla huvudet över kanten och resa sig. Så småningom.

Den senaste förändringen, att bli ensamboende, har gått över förväntan. Fast det klart, som en arbetskamrat vid en annan avdelning sa i morse, i början sitter en bara där och funderar hur det här kunde hända eller hur det kunde bli så här. H*n är aningen yngre än jag och har gått igenom en separation också, om än med småbarn. Jag har gått igenom en separation med katter. Katter som jag ändå visste var till låns. Min arbetskamrat är nu i en ny relation. De ska flytta ihop i sommar, i ett litet paradis vid vatten. Det låter som en saga i mina öron. Jag hoppas att sagan får en bra fortsättning och att verkligheten överträffar den, J!

Frukost i avskalat kök.

Mitt eget liv då? Tja, det finns inte så mycket att säga om det. Det händer inte så mycket just nu. Jag försöker överleva, jobba, hitta rutiner för vardag och helg. Fyra dar och lite till har jag varit ensam. Det går. Jag överlever. Det måste gå. Jag sover bättre om nätterna. Hjärtat skuttar mest i otakt om morgnarna, men har annars skött sig. Jag tror att det estimerar lugnet och tystnaden som råder på Main Street. Resten av mig klättrar lite grann på väggarna, ärligt talat. Så minns jag att jag bör ta det piano – jag får nog tillräckligt att göra från den första helgen i maj. På morfars födelsedag flyttar jag fyra minuter bort från Main Street. Men än så länge äter jag frukost i ett numera ganska avskalat kök där det är kallt och ekar.

En minusgrad var det utomhus i morse. Jag blev varm på promenaden upp till jobbet, men efter att ha jobbat ett par timmar fryser jag även där. Unik i det fallet är jag inte, de flesta som jobbar i mitt område i huset fryser förr eller senare. Det är komplicerat att klä sig på sommaren, kan jag meddela.

Arbetsdagen inleddes med två avstämningsmöten via Zoom. Sen kunde jag arbeta fram till lunch. Bland annat hjälpte jag en arbetskamrat med en artikel som h*n skrivit och behövde få lite input på. Spännande, intressant och välskriven text gjorde att det inte kändes betungande utan bara roligt.

Lunch med litteratur.

På eftermiddagen var det nätverksträff i Humanistiska teatern. Jag traskade över medan den svaga vårsolen försökte tränga igenom molnen och grenarna i Engelska parken. Humanistiska teatern är en fantastisk lokal. Byggnaden är vacker på utsidan och häftig på insidan. Idag fotade jag bara insidan av taket, för eftermiddagens träff blev intensiv och lämpade sig inte för fotografering.

Den svaga vårsolen pressade sig mellan moln och grenar.

Taket inne i Humanistiska teatern.

Vad jag däremot inte kunde låta bli att fotografera var tillståndet på en toalett intill teatern. Det är ofattbart att studenter och anställda – vuxna människor – kan lämna en toa i det här skicket. Hur kan det bli så här??? Skämmes!

Hur kan vuxna människor lämna en toalett så här???

∼ ♦ ∼

Fyrisfloden låg spegelblank när jag lämnade nätverksträffen.

Efter nätverksträffen hade aprilsolen trängt igenom och temperaturen stigit. Floden låg spegelblank. Jag fick stå länge vid järnvägsbommarna. Folk var irriterade. Själv njöt jag av ljuset och tvingade mig att koppla av. Jag hade ju ingen som väntade på mig.

Det var så härligt att jag bestämde mig för att ge mig ut igen, mest bara mellanlanda på Main Street med ryggsäcken och för att kolla vad som skulle handlas. Vårväder påminner om grillad korv. Den kycklinggrillkorv som fanns i frysen gick ut 2021 och åkte direkt i sophinken tillsammans med annan antik mat, dock. Bra, då fick jag utrensat där också. Jag gick till Korgtassen och köpte ny plus lite annat som jag behöver nu och senare. En kvinna och jag stod halvblinda och sökte bland kryddorna. Det blev lite komiskt faktiskt när jag erkände att jag hade känt mig så smart som fotat av min inköpslista. Bilden går ju att förstora i mobilen. Fast sen såg jag inte namnen på kryddburkarna på hyllan… Hur kunde det bli så här???

Kvällsmaten hade jag kunnat äta på balkongen, men där, liksom i Salen och matrummet, saknas bord. Mitt köksbord dög bra. Tre tunna kycklingkorvar med bröd och räksallad slank ner. Under tiden jag åt läste jag de sista sidorna i den brittiska deckaren. Det blev bokbyte. Den tredje boken jag på kort tid har lånat från jobbet handlar inte om deckarförfattaren Kjell E utan om journalisten och programledaren med samma namn.

Körv å öl te kvällsmat och de sista sidorna i deckaren.

Bokbyte från den brittiska deckaren till den svenska boken om Kjell.

∼ ♦ ∼

Vad gör jag i kväll? Läser mer, förstås. Jag har varit nere med sopor en gång till och jag har vattnat krukväxter. Nu ska jag avsluta ölen som blev kvar från kvällsmaten. I morrn är det avtackning av lilla I, den alltigenom goda mänskan! (Jag har jobbat med lilla I:s mamma och lilla I:s pappa efterträdde min farfar som pastor här i Uppsala 20 år senare. Nästan familj, ju. Så kan det bli.)

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Admit to murder

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

---

Ett inlägg om en lånad bok.

---

Jag har betat av ytterligare en bok jag lånade på jobbet. Efter en bra och djup bok om döende och vänskap sökte jag mig till nåt lättsammare som en deckare om en försvunnen ung kvinna. Margaret Yorkes bok Admit to murder kom ut runt 1990. Boken är på under 300 sidor och jag läste på engelska. Men lättsam… nja… inte riktigt…

Boken handlar om Louise Vaughans försvinnande. Louise, då i tjugoårsåldern, försvann spårlöst på 1970-talet efter att ha varit på körövning. Hennes bil och handväska hittades, men inte Louise. Den unga kvinnan kom från en ganska välbärgad familj. Tolv år efter försvinnandet återvänder polisen David Marsh till trakten. Han har gjort karriär, men fallet med den försvunna Louise gnaver i honom. Han beslutar sig för att göra en ny runda och träffa människorna runt Louise. Louises föräldrar George och Susan och deras adoptivson Malcolm bor fortfarande i området, liksom Norah, den obetalda tjänsteanden som blev ett stort stöd till föräldrarna. Alla har de hemligheter. Frågan är om David Marsh kan få mördaren att bekänna. För Louise blev troligen mördad trots att detta inte kan bevisas eftersom man inte har hittat hennes kvarlevor.

Även i den här boken liksom i den föregående jag läste ligger varje kapitels fokus på en av karaktärerna. Varje kapitel bär ett namn, men det är inte skrivet i jag-form. Det ger mig som läsare samma perspektiv som boken jag läste innan, märkligt nog. Även här är personerna realistiskt skildrade. Deras fel och brister lyfts fram. Som läsare jobbar jag febrilt med att försöka komma på lösningen. Var är Louise, vad hände och vem är skyldig?

Trots att boken inte är omfångsrik känns själva berättelsen fram till upplösningen väldigt lång och ganska omständig. Jag gissar delvis rätt när det gäller fallet, men slutet har en sista, obehaglig twist.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Söndag kväll 21 april och måndagen den 22 april 2024: Knip i mammishjärtat, men ovanligt ovant lugn i min thorax

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 

---

Kära dagbok…

Söndagssoftning.

Jo då. Jag softade på söndagskvällen. Två svåra sudoku löste jag, jag läste ett par kapitel och jag åt några Dumlekolor som råkade hamna i varukorgen när jag var och handlade. Det är svårt att koppla av stundtals för mig. Jag vill inte sitta och grubbla på sånt jag inte kan förändra. Men det är nog också så att jag måste sätta mig ner, tänka och inse att jag faktiskt lever ensam nu. Det blir en bra träning med två veckor på Main Street innan mitt flyttlass går till nya hemmet.

Jag är glad för Annas skull att hennes flytt gick bra. Sen kommer vi hela tiden på saker, både hon och jag, som involverar oss båda. Hittills har vi löst saker utan några större problem. Förnuft och känslor samarbetar också. Det känns bra.

Kattgodisskålen i översta högra skrivbordslådan innehåller fortfarande några bitar.

Men i morse kändes det riktigt skumt. Inga kissar att utfodra, inga små tassesteg och strykningar kring benen. Ingen som pep eller krafsade på skafferidörren. Lustigt nog har jag inbillat mig i helgen att jag har hört katterna i lägenheten. Här finns inga djur, förstås (inte ens dammråttor). Den här måndagsmorgonen fanns inga mjuka pälsar att stryka, inga håriga hjässor att pussa eller söta små öron att viska goseord i. Inga fyrbeningar som kom och kollade vad jag åt till frukost. Inga kissar att smyga åt kattgodis när jag skulle gå – det var nog det märkligaste. Och Annas ord om att Citrus skrek hela vägen i taxin från Main Street till deras nya hem gjorde att det knep rejält i mammishjärtat. Jag har svårt att glömma orden, de poppar upp hela tiden. I översta högra skrivbordslådan finns en kattgodisskål med några bitar kvar. Vem ska nu få dem?

Jag åt min frukost med tänt ljus, mest för värmens skull. Det är skitkallt och blåser nordan. Svårt att tänka sig att det är slutet av april. Jag hade tänkt stanna och fota på vägen, men det var så jäkla kallt att jag inte pallade ta av mig handskarna.

Måndagsfrukost med tänt ljus för värmens skull.

Frusen!

Det såg glest ut i jobbkalendern, men det visade sig vara mina förhoppningar. Dan fylldes snabbt på. Som vanligt inleddes veckan med ett avstämningsmöte följt av veckomötet för min arbetsgrupp nån knapp timme senare. Sen var det nästan dags för lunch. Idag hade jag lunchdejt med två arbetskamrater från en annan avdelning, tillika goda vänner. Det var bra det, för då fick jag i mig ordentlig lunch (tonfiskwrap) plus dessert (banan och liten kexchoklad) så att jag bara behövde äta nåt lätt på kvällen.

Tonfiskwraplunch med goda vänner/arbetskamrater.

Dessert till lunchen.

Arbetsdelen av måndagen avslutades med ett webbinarium i över en och en halv timme om klarspråksstandarder. Till det skulle börja hasade jag i motvind (iskall nordan) till Main Street och satt där och lyssnade och tittade via Zoom. Jag kanske inte var helt rätt målgrupp för webbinariet, men det var ändå intressant att få en inblick i Svenska institutet för standarders, SIS, arbete.

Intressant webbinarium även om jag inte var helt rätt målgrupp.

∼ ♦ ∼

Spartanskt? Frugalt? Äh, min kvällsmat var tillräcklig. Notera grönsakerna, till exempel.

Idag har jag mått nästan oförskämt bra. Hjärtat skuttade aningen för vilt i morse och jag var betänksam när jag skulle äntra Carolinabacken. Men flimret la sig under förmiddagen och jag har känt samma ovanliga, ovana lugn som jag kände i helgen i min thorax. Luttrad funderar jag lite om det kommer ett bakslag och i såna fall när.

Jag har ätit en lätt kvällsmat – kaffe och två mackor. Det kan se… spartanskt och frugalt ut (googla om du inte förstår dessa vackra ord), men synd är det inte om mig. Notera grönsakerna till! Dessutom tryckte jag i mig en och annan Dumlekola under webbinariet. 

Planerna för kvällen är att ägna mig en del åt litteratur. Ladda mig lite. Här på Main Street råder tystnaden. Det gör den inte på jobbet. I morrn eftermiddag har vi dessutom nätverksträff. Då blir det massor av prat.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Lördag sent 20 april och söndagen den 21 april 2024: Omlagda vanor och invanda

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 

---

Kära dagbok…

Uppenbarligen har jag lagt om en del vanor… Plötsligt klarar jag av att vara uppe sent. Kanske inte enligt andras referensramar, men mina. Det är underligt. Jag telefonerade med vännen FEM igår. Hon ska komma och hjälpa mig att packa upp och greja i mitt nya hem några dar efter flyttdagen. Hon och Finske Pinnen var helt slut på kvällen efter ett besök av tre tjejer kompletterat med ett par mor-/farföräldrar och en pojke. Här på Main Street, där jag bor ett tag till, kommer inga barn in. Moahahahahahaaaaaaa… Här sitter nämligen tant upp seeent och äter goda ostar med fikonmarmelad på salta kex och dricker rödvin, serverat av James. Detta samtidigt som hon ser en läskig dokumentär om kirurgen Paolo Macchiarini på TV4 Play på datorn. Fy te rackarns att karl’n fick hålla på och experimentera så länge som han gjorde! Och att vården är prestigefylld vet jag mycket väl.

Läskig kirurg fick experimentera fritt.

Ostar, vin etc serverat av James.

∼ ♦ ∼

Klockan var runt ett när jag gick och la mig i natt. Men som vanligt vaknade jag i tid för morgonmedicinen. Jag var pigg och klev upp. Studsade ner till källaren med sopor. Efter det blev det läsning och kaffe på sängen en god stund. Jag tittade ut genom fönstret. Vädret lockade inte till nån utgång. Att stanna i sängen och läsa och dricka kaffe kändes som en bra idé och en vana jag inte vill rucka på. Idag har det snöat lätt av och till men på både längden och tvären. I morse var det lite vitt på marken. Det kom mera under dan. Ändå tycks det försvinna och inte ligga kvar.

En bra söndagsstart.

En dålig söndagsstart.

Men jag har en del att stå i framöver, så till sist fick även jag kliva ur sängen. Jag lyfte på kistlocket… Till mammas brudkista. Däri visste jag att det fanns fotografier i ramar och saker som jag vill frakta själv på flyttdagen. Fast… där fanns så mycket mer än jag kunde ana… Jag fick en liten chock. Det blev till att gå upp på vinden och riva runt. En sak hittade jag, en annan inte.

Jag fick en chock när jag lyfte på kistlocket.

Det var tur att jag kommit överens med Anna om att fixa saker till återvinningen, för när jag ringde henne för att bestämma tid passade jag på att fråga. Hon hade koll. Jag tog en dusch och slängde i mig frukost innan jag åkte och hämtade Anna vid bommen utanför hennes nya hem.

Söndagsfrukost.

 

Grejor i hallen till återvinning och till Annas nya hem.

Anna gick igenom några kvarlämnade saker samt tog reda på sista kattpottan. Vi sorterade upp saker i säckar, kassar och lådor. Somligt skulle kastas eller lämnas på återvinningen, annat skulle hem till Anna. På bilden syns en del av det vi ställde i hallen innan vi packade in i bilen. Bilen, vars baksäte jag fällde vilket ger ett stort packutrymme, blev ganska full…

Allt gick bra. Vi hjälptes åt, även om Anna tog det tyngsta. Nu återstår bara för Anna att montera ner väggupphängningen till TV:n, dra ur lite krokar och frosta av en frys. Jag passade på att stämma av handpenningsfrågan. Anna hade annat att tänka på i fredags och inte brytt sig. Jag hade väl lite glest och brydde mig.

När jag hade skjutsat hem Anna och fått rapport om att Citrus hade spytt i morse (nåt jag inte saknar, men givetvis oroar mig över, lilla kissan!!!), körde jag ner bilen i garaget och gick till Korgtassen. (Anna medgav att hon redan saknar den affären!) Det var nära eftermiddagskaffe och tanken var att köpa nåt gott till det. Fast det glömde jag! I stället köpte jag en kycklingsallad till middag, bär och lite annat. Ja, ja… Jag dammsög i alla fall när jag kom hem, för vi hade skräpat ner en del. Och så bytte jag dammsugarpåse, vilket behövdes.

Just som jag skulle sätta mig ner (jag hade ägnat en kvart åt att avkatthåra min mörka rock), äta min sallad och dricka ett glas riesling till hörde Anna av sig. Hon hade glömt en av sina saker och det är inte nåt en tar på bussen. Jag ringde upp snabbt och kollade om hon behövde ha den innan jag drack vin, men det behövde hon inte. Dock lovade jag att ta fram den så att den inte glöms kvar. Det var lättare sagt än gjort. Bänglig tingest i en smatt med en massa dörrar fast inget svängrum… Till sist lyckades jag. Därefter: äntligen middag.

Den bängliga tingesten är framtagen…

…och kycklingsalladen äten.

∼ ♦ ∼

I kväll softar jag med boken jag läser och ett sudoku. Jag har plockat fram rena jeans till i morgon för då väntar en ny arbetsdag. På morgondagens agenda står bland annat en lunch med arbetskamrater på en annan avdelning samt att delta i ett webbinarium på seneftermiddagen. Jag har faktiskt en ganska fulltecknad vecka på både jobbet och utanför, men min födelsedag har jag nästan mötesfri (bara två korta på Zoom). Då jobbar jag på distans, ger mig fotvård hos expert på lunchen samt äter middag på Aaltos med Anna på kvällen.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Ett vitt vin: GW:s riesling 2021

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

---

Ett inlägg om ett rieslingvin.

---

 

Syrligt och sött – och gött till krämig fisksoppa.

Jag har flera gånger testat GW:s olika viner. På lördagskvällen blev det dags för ett av hans vita, GW:s riesling 2021. Det är fortfarande svårt för mig med vita viner, men jag har gått ifrån chardonnayviner, som jag tycker är för enkla och halkat in på rieslingviner.

Det här vinet är ekologiskt. Det är torrt och inte särskilt fylligt, men har hög fruktsyra. Även alkoholhalten är förhållandevis hög för att vara ett vitt vin, hela tolv procent. Sockerhalten ligger på 0,4 g per 100 milliliter.

Flaskan har skruvkork, vilket passar mig som är ensamstående utmärkt – jag är nöjd med ett, max två glas per tillfälle.

Detta tyska vin kostar 119 kronor per flaska, för övrigt. Det är ett helt OK pris för mig.

Systembolaget rekommenderar vinet till fisk och skaldjur. Jag fick alla rätt då, för jag drack det till fisksoppa. Vinet var väl kylt.

Så här skriver Systembolaget på sin webb om vinets doft och smak:

”Fruktig doft med inslag av gula päron, galiamelon, vita blommor, honung och citrus. […] Fruktig, mycket frisk smak med inslag av gula päron, ananas, vita blommor, honung och citron.

Det här är sannerligen ett spännande vin! Det har en mycket fruktig doft och smak, mycket åt citrus också. Dessutom smakar det sött – honung, förstås! Trots detta är sockerhalten inte hög. Jag tyckte att vinet fungerade utmärkt till den ganska krämiga, smakrika fisksoppan. Just blandningen av det syrliga och söta lyfte upp smaken på soppan.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Lördagen den 20 april 2024: Bokbyte, plattat veck och currysås på möblerna

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 

---

Kära dagbok…

God natt-selfie.

Det blev ovanligt sent för min del i natt. Jag hade haft en bra kväll tillsammans med vännen, men det var ändå svårt att komma till Main Street och inte mötas av nån gosig kisse utan av tömda rum. Ja ja, det gick bättre än jag trodde. Det blev ändå lite sent, för jag stökade runt en del. Passade på att breda ut mig till viss del samtidigt som jag föste ihop saker som hör ihop för att underlätta vid packningen inför flytten. 

Jag trodde att det skulle bli svårt att sova. Det var det inte. När jag väl lagt mig med trådad och borstad tand släckte jag lampan och sov. Ett par gånger vaknade jag i natt och fick gå upp. Totalt sett kändes natten ändå helt OK.

∼ ♦ ∼

Jag hade fått mycket gjort på fredagskvällen. Ställde saker i skafferiet, diskade katternas matskålar och plockade ihop en del av Annas grejor. Det finns flera listor här på gång och idag kunde jag bocka av många punkter. I morse grejade jag också en del, men lördagstraditionen att läsa och dricka kaffe på sängen ruckade jag inte på. Jag hade inte så många sidor kvar i boken jag läste. Den ville jag läsa ut innan jag klev upp för dan. Romanen, som var amerikansk, handlade om tunga saker, men var otroligt välskriven. Nu ska jag läsa en brittisk 1990-talsdeckare – för jag kan ju inte se på Frost eller miss Marple – jag har ingen tv. Båda böckerna har jag lånat på jobbet. Jag tror att jag lär gilla deckaren också.

Vilken bok!

Bokbyte från en tung amerikansk bok till en brittisk deckare.

 

Några fynd från under soffan.

Uppstigen satte jag igång med dagens punkter. Jag dammsög eftersom det hela tiden kryper fram kattsand överallt. Det var konstigt att inte nån rädd katt skenade förbi skräckslagen. Och så skulle jag rengöra skinnmöblerna. Jag knuffade fram dem och försökte även platta till ett irriterande veck på mattan i Salen. Lite svårt när vecket varit veck i typ fem år eller nåt… Men det blev lite bättre. Jag gjorde vissa fynd under soffan.

Skinnmöblerna rengjorde jag med rengöringsvätskan. Sen fick den torka till ordentligt innan jag smorde in soffan och fåtöljerna med skinnkräm. Krämen såg ut som currysås och jag var orolig för hur det skulle bli. Det blev jättebra, faktiskt. Nu är det en del kattklös på möblerna, men det går nog att möblera så det värsta inte syns. Dessutom finns det filtar och plädar att placera ut strategiskt. Jag är nöjd!

Rengöringsvätska och kräm som såg ut som currysås gjorde skinnmöblerna finfina.

Så var jag uppe på vinden och kollade läget. Jag hade velat se om jag kunde få ner några fler tavlor i tavelkartongerna, men insåg att jag får släppa den idén och låta flyttfirman packa. Annars var det hyfsat där uppe. Det är en del att packa, men mycket är samtidigt klart för flytt i kartonger. Och balkongsoffan ska ju inte packas. Den tar upp mycket plats.

Jag hörde av mig till Anna per sms och tackade för att hon lämnat allt så fint och även dammsugit. Vi ska eventuellt ses i morrn och köra bort skräp. Hon har också en del saker kvar här, som sagt, som hon behöver ta hem.

På dagens lista stod bland annat att gå och handla en del saker som behövs lite akut. Vidare behövde jag till apoteket och även hämta ett paket. Jag tog en dusch och åt sen frukost vid mitt numera inte så rangliga köksbord. Min nya brödrost hade jag inte lust att packa upp. Brödet rostade jag i ugnen i stället. Det gick alldeles utmärkt.

Det gick alldeles utmärkt att rosta bröd i ugnen.

Lördagsfrukost.

Mäklaren ringde när jag gick till affären. Jag fick tusen förklaringar och lika många ord i örat och jag upprepade min synpunkt: se till att din assistent skickar tydliga och korrekta sms, helst såna man kan besvara ifall man har frågor. Några pengar har fortfarande inte trillat in på kontot.

James bjöd på lördagsfika och litteratur.

På apoteket lämnade jag in en bytta med sprutor och nålar samt en del gamla mediciner. Jag hämtade ett ut paketet – det var blått och långt!

Korgtassen fick ett besök och på Systembolaget köpte jag mig en flaska riesling till fisksoppan. Det är sista dan idag att äta soppan som Anna köpte, så jag utgår från att hon inte vill ta med den hem till sig i morrn.

Jag passerade Butiken på hörnet och köpte med mig go-fika hem som James senare på eftermiddagen bjöd på.

En påse från Butiken på hörnet och ett långt paket följde med hem…

Syrligt och sött – och gött till krämig fisksoppa.

Jag hade fått tillåtelse att öppna det blå paketet av avsändaren, vännen FEM. Men det som låg inuti – två vackert inslagna paket – får jag vänta med att öppna till födelsedagen. Givetvis hörde jag av mig och tackade. Gissa om jag är nyfiken på innehållet. Nog är jag säker på att det är litteratur av nåt slag, men vad…?

Litteratur helt visst, men vad??? Gissa om jag är nyfiken!

Framåt kvällningen tittade solen fram, men jag var inomhus och grejade. Jag vattnade bland annat krukväxterna, de få jag har kvar som har överlevt – ett par, tre stycken är nog mammas, dessutom. Nya krukväxter ska jag köpa till nya hemmet när jag har klurat ut väderstreck och vilka växter som trivs var.

Jag provsmakade rieslingen (det kommer ett separat inlägg om vinet vid ett senare tillfälle!) och läste en stund före middagen. Fisksoppan smakade lika gott som häromdan och jag blev rejält mätt på den och två tranbärsbrödsmackor.

Före middagen.

Lördagsmiddag på goda rester.

I kväll blir det som sagt ingen TV, jag tänker nog läsa mest. Det finns ett antal saker på att göra-listan dessutom – om jag orkar och får lust.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis ett tänkvärt citat ur boken jag läste ut i morse.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.

Vad jag bevarat

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

---

Ett inlägg om en författares sista bok.

---

På jobbet har nästan varje våningsplan ett eller flera hyllplan med skönlitteratur som man får låna med sig hem. Jag vill inte köpa på mig för mycket inför flytten i början av maj 2024. Då passar det bra att låna. Ibland har jag gjort riktiga fynd bland böckerna. Ett av dessa fynd var Wallace Stegners bok Vad jag bevarat. Det är en bok som kom ut redan 1987 och det blev den sista romanen författaren skrev. Wallace Stegner var då nästan 80 år gammal. Efter att ha varit med om en trafikolycka avled han 1993. Även om jag gjorde en ny författarbekantskap får jag alltså söka äldre titlar av honom om jag vill läsa mer.

Den här romanen handlar om två par, fyra vänner. Bokens berättarjag är Larry Morgan, en äldre författare. Larry har tillsammans med sin hustru Sally rest från New Mexico till ett sommarhus i Vermont. Huset tillhör deras vänner Sid och Charity. Charity är döende. I väntan på detta går Larry igenom parens dryga 30 år tillsammans. Männen träffades första gången 1938 i Wisconsin som unga universitetslärare i litteratur. Kvinnorna blir först vänner. Trots deras olikheter uppstår djupa vänskapsrelationer.

Boken är otroligt skickligt – och vackert – skriven! Den är en fröjd att läsa, trots att karaktärerna i boken inte alltid är så… vackra. Författaren lyckas fenomenalt beskriva de två parens relationer, både inbördes i respektive par och i kvartett. Vänskapen är stark mellan paren. Men viljan att styra är också stark på vissa håll.

Det stora temat, förutom vänskap, för romanen är döden och döendet. Här skyggar författaren inte för att visa döendes fulaste sidor. Han lyckas också får fram den otroliga styrka som finns hos den döende karaktären – och den svaghet hennes starke man har.

Det som utöver detta gör boken så bra är att den skulle kunna vara skriven idag. Den är som tidigare nämnts utgiven 1987. Det här är världsklasslitteratur.

Toffelomdömet blir det högsta. 

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.